Ett litet porträtt av oss på jorden nu

Johan Rockströms sommarprat igår, som jag som vanligt hörde tio på kvällen, var enastående. Lyssna gärna i efterhand, om ni missade det!

Jorden har inte en lätt förkylning, den har cancer, sa han, och visade hur länge planeten har kunnat ”bädda in” den misshandel vi utsatt den för – tills på nittiotalet, när vi nådde en sorts avgörande gräns. Det var runt 1955 som vår påverkan på allting runt oss eskalerade, när vi byggde upp världen efter andra världskriget och dessutom satsade hårt på fler bilar, mer användning av fossilt bränsle – och, vill jag tillägga, fler gifter och fler tillsatser i mat. Nu går det inte längre. Och det har inte gått längre på ett bra tag. Jag behöver bara titta ut på min egen innerstadsgård för att se hur fågelflockarna försvunnit – till och med koltrastparet – och nu också humlorna.

Han var utomordentligt energisk, på och pedagogisk, och samtidigt ömsint mot både oss lyssnare, djur och växter och det mirakel som livet är. Det är sanslöst att inte fler talar ur skägget. Den enda politiker jag vet som faktiskt läste och tog intryck av Rachel Carsons bok ”Tyst vår”, som visade hur våra utsläpp och gifter tystar fåglarna (och med tiden allt annat), var den amerikanska presidenten John Kennedy. Han som mördades i Dallas 1963.

Utan ogiftig mat, ren luft och hyfsad temperatur kan vi helt enkelt inte leva. Så enkelt är det.

Det enda jag reagerade på var att Rockström pekade på jordbrukets uppkomst (för cirka 10 000 år sedan) med entusiasm, som det som skapade våra kulturer, våra städer, och alla våra nya möjligheter. Men sanningen är ju att den också skapade vägen hit där vi nu är. Jordbruket förde med sig monokulturer, ökat revirhävdande, krig (eftersom man måste stanna där man var och vakta djur och gröda) och skevheten mellan män och kvinnor. Det går en rak linje från de första jordbruksstäderna i Mellanöstern till den otroliga fattigdomen och ohälsan i antika, medeltida och senare industrialiserade städer.

Det vi är gjorda för, biologiskt, är att leva i små grupper i naturen. Jag tror det inom oss alla finns en djupt liggande längtan efter det – även om vi är tacksamma för mycket av det vi har nu. En fysisk längtan. Jag tror inte att människor för tjugo tusen år sedan, när de var hyfsat friska och satt vid en lägerled och tittade ut över nejden, grubblade över meningen med livet. Det behövde de inte. För de helt enkelt bara var. Jag romantiserar inte nu, jag tror den fysiska känslan av att vara exakt där man är skapt för att vara, att använda exakt de sinnen man har för vad de är tänkta för, skapar ett välbefinnande och en förnimmelse av fullbordan. Som när man somnar intill någon älskad förälder, barn eller käraste. Tusentals generationer har levt så. Små barn och barn som närmar sig puberteten – både jag och mina egna ungar – vill gärna sova i mammas säng, just för att få den känslan.

Det här måste vi ta tag i. För vår överlevnad skull, och för att få ut det vi längtar efter av våra liv.

JRs TED. Jag har inte haft möjlighet att lyssna.

Annonser

2 reaktioner till “Ett litet porträtt av oss på jorden nu”

  1. Jag hörde också programmet, och kunde konstatera att jag anat rätt sedan ganska lång tid. Det har snart gått för långt med vårt utnyttjande av den blå kula vi bebor.

    Det där med humlorna har jag också reagerat över. Och det var redan i fjol, som jag tyckte att de blivit färre. I år skyller jag på den usla våren. Vi har också förlorat nästan alla dagfjärilar. Här vimlade av vackra, vanliga och mindre vanliga arter för några år sedan. I år kan jag räkna dem på mina fem fingrar. Pärlemorfjäril, sorgmantel, grönsnabbvinge, höfjäril och blåvinge.

    Inte ens en nässelfjäril har jag sett. Än mindre Auroran, Vinbärsfuksen, Påfågelögat, Tistelfjärilen, Makaonen, Guldvingen och alla de där andra, som vimlat här förr (för bara några år sedan).

    Saknar också en del fågelarter. Men har i sanningens namn sett fler än vanligt här på tomten, dvs nya arter som inte ”ska finnas” här.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s