Nattpajtor…. och modeord.

Vad har folk på sig när de sover? Jo, nattpajtor. Detta ord hittade jag hos Barbro Alving, Bang – jag vet inte om någon annan någonsin använt det.

Jag undrar verkligen vad folk har på sig när de sover! I min barndom hade pappor blå pyjamas med skjortliknande överdel och mörkblå bård, finns de kvar? Vill minnas att även min man hade sådana.

Vad min mamma sov i har jag inte ett enda minne av, men själv hade jag antingen pyjamas eller nattlinne som barn. De ena av de två nattlinnen jag kommer ihåg var ett fint med volanger runt halsen, den var så fin att jag låg raklång och inte ville röra mig för att volangerna inte skulle komma i oordning. Då måste jag ha varit ungefär sju år. Det andra kom senare, när jag var ungefär tolv, tretton år – det var i Norge, det var långt och mörkblåmönstrat och jag drog ihop det runt mig framför Farmors tjugotalsspegel för att förundras över den kvinnliga kropp jag just fått.

Gissar att de flesta sover i småbrallor och t-shirts, är det så? Eller nakna. Eller som Herman Lindquist, som skrev om en manlig sovvana som alltid har förvånat mig, han har överdelen av pyjamasen men inte underdelen.

Själv har jag ett kronisk nattpajteproblem, eftersom det kan vara så kallt i min lägenhet. Jag har sovit i allt man kan tänkas sova i, utom trenchcoat. Nu verkar det emellertid ha löst sig! Nedtill vida sköna linnebyxor – Thailandsbrallorna, de är numera vida. Jag längtade efter vida vardagsbyxor och si, bara man går ner tolv-tretton kilo så är ALLA byxor sköna och vida! Sedan vit t-shirt och en långärmad topp i ljus nougat, hela ensemblen är faktiskt riktigt snygg.

Jag brukar larva upp om morgnarna (efter diverse vakenpauser på nätterna för att vädra)oh köra igång direkt med tvätt och annat trist, så att det ska bli av. Sedan sätter jag mig vid datorn med någon sorts frukost. Först flera timmar senare duschar eller badar jag och går ut. (Det är ju lätt att leva så när man inte jobbar som sotare eller sover i en bastu.)

Men vad sussar andra i? Rutig pyschasmas? Negligé, det gör de alltid i trettiotalsfilmer? (Oj, vad jag skulle sno in mig i en sådan!) Näck, som Modesty Blaise?

Undrar om jag någonsin varit förförisk rent klädmässigt i sängläge. Tvivlar starkt på det.

FÖR ÖVRIGT retar jag mig mer än någonsin på alla nya modeord som förpestar såväl luft som skrift. Varför, varför måste folk låta så här?

Jag såg regissörens kommentarer kring en dansk film. Fares Fares spelar med, vilket gjorde den mer sevärd – det är inte lätt att göra intryck som en polis-sidekick, men han kunde det. Det jag skulle klaga på, var istället den synnerligen pratsamma regissörens ständiga hänvisning till det ”universum” han byggde i filmen. Allt var ”universum”. Mycket tjatigt.

Andra fånigt älskade ord är t ex ”berättelse”. Berättelsen om Sverige. Om ett företag. Om tankar. Berättelsen om dittan och duttan. Är det lättja? En berättelse kan vara påhittad, förskönad eller dokumentär, orkar man inte fundera på vilket man menar? Ordet ”berättelse” är så bedrägligt strömlinjeformat och kan innehålla snart sagt vilka komponenter som helst, vilket inte riktigt tilltalar mig.

Och så har vi ”kroppar”. Skribenter som inte bara är förnuftiga antirasister utan närmast svärmiska sådana, som spinner någon sorts kletig sockervadd kring sina inlägg, talar gärna om ”svarta kroppar”. Jag vet inte vad de ser, men när jag går på en gata eller sitter på en krog eller en paneldebatt, vad som helst, ser jag människor, individer, inte kroppar. Oavsett hudfärg. Senast hörde jag Marie-Louise Ekman, som just lämnat Dramatens chefsstol, tala om hur hon förstås saknade ”kropparna” i huset, alltså personernas fysiska närvaro, och det lät helt absurt.

På åttiotalet var det ”raster” i långa banor på kultursidorna. Allt sågs genom dessa förbånkade ”raster”. Uppenbarligen tog de slut till sist, för få har talat om raster sedan dess.

Jag har svårt för jargonger. De kittar samman människor i grupper samtidigt som de exkluderar andra, de förnyar språket med roliga ord och begrepp, men de förenklar också, och kan låsa tanken. Och förenklingar gör mig alltid misstänksam.

Annonser

21 reaktioner till “Nattpajtor…. och modeord.”

  1. (Javisstja, jag får inte använda mitt namn här, namne! Och så har jag glömt vad jag kallade mig senast … Nå, It is I, Annika som du känner från Lottens blogg …)

    Aha! Jag säger väl att jag sover som Marilyn Monroe, enbart iförd några droppar Chanel No 5, bortsett från parfymen som jag inte har på mig.

    Naken, alltså. Utom när jag sover över hos folk för då brukar jag ha artigheten att sova i trosor och tisha så att ingen oskyldig ska råka få se delar den förmodligen inte vill se.

    Som barn sov jag i pyjamas eller nattlinne, och tänk vad nattlinne är besvärligt; ännu fyrtio år senare minns jag hur det kunde kana upp och sno sig ömt och intimt och hårt om halsen så att man vaknade av strypning.

    För övrigt instämmer jag helt i att ”berättelse” har blivit ett ofattbart ihjältjatat modeord som används om allt och intet. Fy!

    Gilla

  2. Jag sover utan något på förutom sidentäcket om sommaren och duntäcket om vintern. Enda problemet är att jag blir kall om högerarmen som jag har utanför täcket när jag läser. Jag har ett gåbortnattlinne med rosa rosenknoppar som jag måste skärpa mig för att komma ihåg att ta med när jag ska övernatta.

    Gilla

  3. Jag kan berätta att vi i vår sjumannafamilj har den något ovanliga modellen att de flesta av oss inte byter om vid läggdags utan bara tar av oss tills det känns bekvämt.

    Därför kan min djefla man ibland vakna i skjorta och inget annat medan jag vaknar i basketshorts och sport-bh. Barnen likadant – även om en av dem noggrant byter om till rutiga pyjamasbyxor medan de andra bara liksom … lägger sig.

    (Detta gäller förstås inte om man som det sista man gör duschar. Då tar man på sig nåt nytvättat och jättefrääääscht.)

    Gilla

  4. Pyjamas, helst en av stretchfrotté. Just ikväll har jag 3/2 långa underställsbyxor och ett linne – ett eget ihopkok till nattkläd. Nattlinnen kommer inte på min kropp om dom inte är ultrakorta, men en stor t-shirt funkar inte heller, för det får inte flaxa runt axlarna.

    Gilla

  5. Måste kolla om det går att kommentera hos dig. Men vad ska ja skriva om? Nattdräkt? Aftonkläder? Nej, det är ju inte samma sak. OK, ibland somnar jag av ren utmattning i det jag har på mig, en gång tog jag fel i hastigheten och kom hem med en blårandig nattskjorta. Försökte sova i den men den var så trasslig kring bena att jag lät den bli mattrasor, tror jag. Och riktigt fånig såg jag ut i den också. Nej, bättre som trasmattetrasa.
    Just nu, när jag fortfarande på tredje dagen saknar mitt bagage, sover jag i det enda jag har – en pikéskjorta och ett par kallingar. Jag gör det i trygg förvissning om att den andra uppsättningen (packade två i handbagaget) som jag just sköljt upp i handfatet torkar ilsnabbt i den torra tropikvärmen på 1700 m höjd. Men måste nog få tag på nya kläder snart eftersom den där duschtvålen inte verkar vara rätt grej att tvätta kläder i.

    Funkade det? Eller är jag också blockerad?

    Gilla

  6. Vääälkomna! Jo, nu funkade kommenterandet!

    Annika: Jag tror det är nyttigt att sova naken, även utan parfym, det är ju naturligast och ingenting snor sig eller åker upp. (Om man inte har hår till midjan!)

    Maj: Har du tänkt på att du kan sova med långa handskar + ingenting annat? Låter väl elegant? Vi sängläsare har våra problem, det har vi.

    Lotten: Det där är vanligen min stil också, faktiskt. Men sova i bh? Himla obekväm, och inte värmer den heller.

    Pysse: Tack för the alert! Frotté låter mysigt och gosigt.

    SG: Om du inte sover i aftonklänning eller frack, så är det inte samma sak, nej. Good luck med tvättmedlet!

    Kan konstatera att INGEN sover i negligé. Är det någon mer än jag som fryser om huvet, då? Jag har kofta (löst lagd) på huvet också!

    Gilla

  7. Det där med att frysa om läsarmen, jag har helt allvarligt funderat på om det finns bäddjackor fortfarande. Som man kan trä på framifrån och sen trä av när man läst klart. För jag tror det blir svårt att bläddra med långa handskar. Eller korta.

    Gilla

    1. Men du, det finns extra eleganta aftonhandskar där själva handdelen går att lossa! Om de nu fortfarande existerar. Detta för att damen ska kunna hälsa barhänt på dem som etiketten fordrar att man hälsar på på det sättet.

      Gilla

  8. Av min dotter lärde jag mig att sova med strumporna på. Sockor, typ. Hon hade lärt sig det på ridläger i Östergötland. Följande ska alltså höras på östgötska:
    Sov med strumpera på, det är dösköönt.
    -särskilt i en kall sovsäck, eller i en koj ombord på en båt som tyvärr tar in vatten. Ovanifrån.
    För övrigt är tisha det allenarådande nattplagget i den här familjen. Förstärkt med katthår, eftersom kisse envisas med att dagtid ligga på plaggen. (Det är ohygieniskt att bädda.)

    Gilla

      1. Nja…inte droppet. Men väl den kyla fukten genererar i sängkläderna. Ursäkta otydligheten, ibland går tanken för snabbt för tangenterna.

        Gilla

  9. Sover i samma sorts nattlinne sedan 10–15 år.

    Bomullen är behaglig, formen passar mig och de långa ärmarna gör att jag kan ligga och läsa utan att frysa om armarna även med fönstret på glänt. Äter frukost och strosar runt ett tag i det sköna sovplagget varje morgon innan jag drar på mig någon form av dagkläder. Jag använder numera också sovstrumpor – ett par mjuka ankelsockor. Sover med duntäcke året om. Det funkar svalkande på sommaren och värmande på vinterhalvåret. Konstigt nog. Sover året om med öppet fönster om det inte blåser rakt in. Under uppväxten på 40- och 50-talen sov jag mest i pyamas. Flanell på vintern och bomull i övrigt. Sedan hade jag en period i tonåren på några år då jag sov i min avlidne farfars vita nattskjortor med banddekorationer i rött.

    Gilla

  10. Näe, mössa har jag bara när jag sover ute. En löst sittande som inte följer med huvudet när jag bara vrider lite. Helst neddragen över ögonen också. Jag skulle frysa ihjäl om jag sov näck, dessutom blir sängkläderna så fuktiga av svett. För, först svettas man under täcket och sedan fryser man av torkat svett på kroppen.

    Gilla

  11. Sommar: näck, bara trosor, bara tanktop, tanktop och trosor.
    Vinter: allt från ovanstående till tjock sweatshirt och -byxor, och sockor. Under duntäcke. Beror på hur varmt-kallt det är.
    Borta: för det mesta en stor t-shirt som går nedanför rumpan. (Och trosor.)
    Har nattlinnen, både långa och korta, som används ibland när jag vet att jag måste gå runt mittinatten hos folk eller äta frukost i pyjamas tillsammans med andra.
    Skönast: helt klart näck

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s