Lite slagen

Igår kväll korsade jag Odengatan, kastade en blick på en bil som grejade med gatan på något sätt – och så kändes det som om någon sparkade mig på foten, och i nästa sekund flög jag genom luften och landade med ett brak på trottoaren. Solhatten flög av, glasögonen likaså, och tog mark med en kraschande ljud.

Vad hinner man tänka? Jäklar, hur kunde jag snubbla på trottarstenen? Hu, glasögonen gick sönder! Och: Det kommer att göra ONT när jag landar. För jag flög verkligen i en lågsniff över trottoaren och landade en bit från gatan.

Det gjorde ont överallt när jag plötsligt låg raklång på trottoaren. Jag vände mig på rygg och låg kvar och tittade upp på två vackra trädkronor. Det var inte riktigt läge att kliva upp. Och så undrade jag om folk undrade varför jag låg där, och om någon sett mig flyga som en missil och tänkte komma fram.

Någon kom fram, en trevlig tjej i jobbarbrallor. Det såg läbbigt ut, tyckte hon, och skulle hon ringa någon? Nej, det är OK, hjälp mig upp bara, sa jag. Och det gjorde hon – men egentligen behövdes det inte, när jag väl slutat vara omtumlad.

Jag hade klarat huvudet, och jag hade inte tagit emot mig med händerna. Ingenting var brutet. Jag hade landat på högerdelen av mellangärdet, men revbenen var hela. Trevliga tjejen ville fortfarande ringa någon, men jag kunde traska vidare. Med värkande mellangärde och lite chockad fortsatte jag till videobutiken och köpte en reafilm. Om det hade blivit inre blödningar borde det märkas snart, tänkte jag, lika bra att hålla sig utomhus. Men jösses, folk slår sig värre än så här och dör inte av det.

Skrubbsår och blåmärken blev det, men rätt beskedligt. Bad Supergrannen ringa på kvällen efter och kolla att jag levde (man kan säga sånt till honom utan att han tror man är hysterisk). Och det gjorde han, och jag öppnade med den självklara repliken: ”It’s alive!”

Mörbultad, men har jobbat hela dagen. Nu promenad.

Annonser

2 reaktioner till “Lite slagen”

    1. Jo, det kunde blivit värre, för jag rasade inte bara ihop, det blev en konstig fart på det hela. Vänstra knät och högra armen är lite åtgångna, måste ha vridit in armen under kroppen när jag föll – kanske lite aikidobeteende? Men det går snart över!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s