Partiell lockighet med mera.

Till att börja med måste jag hålla med Brítta Svenssons krönika -det finns något självbestraffande hos kvinnor, varför?

Här har det med jämna mellanrum under ett par hundra år trumpetats ut att ”NU ska husmors arbete underlättas”, och dammsugare modell tröskverk har introducerats, dammsamlande jättegardinarrangemang nobbats, funktionalistiska hus med badrum och lättstädade golv och centralvärme införts, samt dagis tillkommit för att folk inte ska vara instängda med dammsugaren dygnet runt, och vad händer? Jo, masochistiska kvinnor som av någon anledning inte vill ha det för bra och skönt fyller upp den nyvunna tiden med diverse fullständigt onödiga och tramsiga sysslor! Jag talar inte om dem som har bakning eller stickning som hobby, det är en annan sak, utan allt det där de klagar över och ändå GÖR.

Uppfostra männen (icke-diskande män kan med fördel mötas av skitig disk i sängen i st f flirtig fru i negligé) och bestäm er för att ha det så kul och lätt det går, tycker jag. Att vara med ungarna och kärestan och fnissa med kompisar är viktigare än Facebook, Instagram och förbannade surdegshotell. Tappar man sexlusten därför att man stressar över fånigheter, är det något fel.

Sedan är det det här med apparitionen, det tycks aldrig ta slut. Nyss gick jag förbi ett ungt par (ca 25) i Observatorielunden. HAN var bekvämt och varmt klädd i hängiga jeans, tröja, höstjacka och keps. HON, däremot, hade åtsittande beige jeans som hon verkade hälld i (uppenbarligen utan trosor eller tights under), samt någon sorts tunn topp och en VÄLDIGT tunn trikåjacka. Och det är INTE varmt idag. Gör det bekvämt för dig, tjejen! Det måste finnas ylletröjor som är snygga!

Partiell lockighet, var det. Plötsligt har mitt hår på ett tveksamt sätt börjat locka sig här och var. Jag som velat vara lockig hela mitt liv, varför först nu? Och varför inte i hela håret?

Mina två söner blev som bekant lockiga i puberteten, det tycktes hänga ihop med testosteron. (Förklara det, den som kan!) Är det nu så att mina hormonnivåer förändrats i förhållande till varann (alla har ju både östrogen och testosteron), så att lockigheten får en liten chans? Men det kan liksom inte bestämma sig? Gåtor, gåtor!

Idag hade jag verkligen velat vara i GBG, det finns massor av bra program. Argh. Bättre planering behövs!

Annonser

2 reaktioner till “Partiell lockighet med mera.”

  1. Så intressant!

    Delvis lockig är jag inte, men s.k. självfall har jag på delar av huvudet. Exakt på vilka delar har jag svårt att formulera … ”bakre flankerna och mitt baki” låter ju rätt knäppt.

    Men jag, som bär håret förhållandevis långt (utsläppt når det en bra bit ner på ryggen), ser ofta att det hår som hänger ner så att säga längst fram (från trakten över pannan och runt tinningarna , typ — uj vad det här är svårt att beskriva bara i ord) är alldeles spikrakt. Men håret mitt bak är påtagligt vågigt, ända uppifrån och ner. Och om jag råkar gå ut i regn med nytvättat hår, och sedan låter alltihop självtorka, så börjar hela håret spontant likna dreadlocks. Det tvinnar sig runt sig självt. Men det här dumma håret som växer utifrån min skalp har alltid betett sig på det viset, så jag har inga ytterligare förklaringar.

    Nå.

    Vad beträffar kvinnor som stressar sig själva med föreställningen att de måste vara absolut perfekta mammor, sexiga skönheter, utsökta på sitt jobb samt fejsboka om sitt perfekta liv och allt möjligt annat på en gång, så har jag bara ett ord: sorgligt. Däremot vet jag inte hur många de faktiskt är. Jag känner inga, vad jag vet.

    Så det är möjligt att den här stressföreställningen i sin tur är ännu ett sätt att pressa kvinnor:

    ”Är du perfekt? Bryr du dig om ifall du är perfekt? Om du bryr dig om det så är det något fel på dig. Och om du inte bryr dig om det och inte blir stressad så är det också något fel på dig!”

    Vi kan inte vinna om vi låter andra ”sätta agendan”, som det heter. Men å andra sidan är jag en medelålders kärring som bor lantligt, och jag känner faktiskt inte en enda kvinna som låter sig påverkas av de där löjliga perfektionsidealen.

    Tur, det.

    /Annika

    Gilla

    1. Ja, vad märkligt, det är mest på bakhuvudet det lockar/vågar sig här också!

      Jo, visst är det så om kvinnor – damned if you do, damned if you don’t. Men att döma av allt detta instagrammande och den artikel det här byggde på, tror jag kvinnor behöver höra att de faktiskt inte MÅSTE leva just så här, om det blir jobbigt. Vi är bra som vi är!

      Jag har pratat med yngre som tycker att man inte finns om man inte är på Facebook, och jag tror att vi har upplevt dessa krav allihop, i lite olika form under olika decennier, men ändå.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s