Bilder och annat.

Rodolphe sa att jag kan få använda hela lokalen inklusive den stora ateljén för mina bilder, men bara om det gäller ett veckoslutsevent, eftersom den är en arbetsplats i veckorna.

-Om du har fotograferat sedan 1955 måste du ju ha en väldig massa bilder, sa han.

Det tonade jag ner – så mycket kan det väl inte vara, inte de som faktiskt är värda att ställa ut? – men han hade rätt och jag fel. I natt satt jag till fyra på morgonen och våndades och försökte välja foton. Bara att föra över ett urval från gamla till lånedatorn tog fyrtio minuter. ”Redwolf urval”, hette alltså en mapp, som sedan följdes av den nedbantade versionen ”Redwolf bergis”, men inte ens i den första fanns allt med på långa, långa vägar. Samtidigt är det så att om jag VERKLIGEN skulle ställa ut alla bilder som jag tror är värda det, skulle det bli så mycket att ingen besökare skulle få riktig glädje av dem. Jag såg en jätteutställning på Fotografiska där bra foton tog ut varann, man storknade till slut.

Gick och lade mig, hungrig och genomfrusen. Laddade med två filtar, täcke och ylletröja, men det hjälpte inte det minsta. Grubblade och frös. Gick upp vid sex, drack varm choklad och försökte värma sovrummet lite, men sov bara som hastigast i alla fall. Halv tio vacklade jag upp och gav mig på datorn igen. Kanske borde jag ställa ut i omgångar, Annika Edition 1 och Annika Edition 2? Men jag skulle fortfarande behöva hela lokalen – trots att alla mina 60- och 70-talsnegativ är försvunna. Om de nu inte häckar på någon av sönernas vindar.

På tal om sönerna är förstås en majoritet av mina bilder foton av dem, många oerhört vackra eller spännande och intressanta som foton för fler än mig och dem. Så hur gör jag med det? kanske någon undrar. Jo, jag kan inte tänka mig att ställa ut dem. Jag kan absolut inte ta scener ur deras liv, mina barns, och hänga dem på en utställningsvägg. Andra gör det, jag vet, och Annie Liebovitz har med sin dotter i en av sina fotoböcker (jag vet inte om det på något sätt gör saken bättre, delar av boken visar hela hennes familj inklusive nakenbilder på Susan Sontag, och dottern har säkert godkänt), men för mig känns det exploaterande.

Jag vet inte hur sönerna själva känner, men jag antar att jag är damned if I do, and damned if I don´t. Om jag gör det är jag hårdhjärtad och ser dem som utställningsföremål, skulle de hävda, och om jag INTE gör det låtsas jag att de inte finns, skulle de också kunna säga. KG, deras pappa, finns på en bild.

Du kan väl fråga? säger nu kanske någon, men det fungerar tyvärr inte. Jag frågade en gång om jag fick publicera (i bloggen) en bild av ena sonens första son som nyfödd. Så här gick det dramatiska samtalet till:

-Får jag lägga ut en bild av babyn?
-Ja, det får du väl.
-Vad roligt!

Det var det hele. Det ser enkelt ut. Men när jag ringde en halvtimme senare, utan att ha hunnit lägga ut någon bild, möttes jag av en ilsken ättelägg som helt bytt personlighet och påstod att jag tvingat honom att säga ja. Hur det nu gått till? Det vore inte dumt att ha den makten, då kunde man ju stoppa krig och öka pensionerna! (Han blev bara delvis blidkad av att faktiskt ingen bild låg ute. Är man arg är det svårt att sluta så där på en enkrona. Det hette en femöring förr, men de finns ju inte längre.)

Så summan av kardemumman är att det inte blir utställningsbilder på de nu vuxna barnen, om de inte speciellt begär det på eget initiativ och tar någon som inte lämnar ut dem utan bara är häftig, och även då skulle det kännas ytterst tveksamt. Jag lutar åt ett starkt nej vad de än säger. En liten blogg är en annan sak.

Så nu, för att återgå till det som är för handen, här sitter jag med ett stort material och ska sätta ihop något som täcker flera områden och samtidigt hänger samman, som en film eller en föreställning.

En av mina första researchpersoner, polisen Bo Wide, har gått bort. Han var så otroligt hjälpsam, så lugn och resonabel och trevlig, och han är vederbörligen avtackad i Den sjätte natten. Vi sågs en del senare också, han var på mitt ståupp-gig i Teater Giljotins café, och jag var på hans och dotterns releaseparty för deras första deckare på ett annat kafé. Idag begravs han. Honom kommer jag inte att glömma.

I en kulturartikel igår, den handlade om film, var det ganska lustigt att se att författaren inte visste vad orden ”legio” och ”lystmäte” betyder. Legio betyder helt enkelt många, men artikelförfattaren tycks tro att det betyder regelmässigt, eller liknande. Sedan skriver han att ”Lystmäte ska få finnas i svensk film”, som om det anger roande och inte så seriösa inslag. Det ser rätt kul ut, eftersom att få sitt lystmäte av något ju betyder att få ”så mycket man vill ha eller orkar”, av till exempel godis, skoj, skratt eller bra film.

Just nu är jag i Gamla Stan, där det är lugnt och skönt. Allt jag fått i mig är ärtsoppa, banan och mjölkkaffe (pulver i varm mjölk, har gett upp hoppet om att kunna brygga riktigt kaffe igen), så nu är jag rätt hungrig och får pallra mig hem.

På vägen passerar jag yngre sonens arbetsplats. Jag visste inte att det var så, förrän jag en gång råkade kasta en blick på det rätt blygsamma anslaget på husväggen. Närsynt som jag är, och med solglasögon försedd, lutade jag mig lite närmare för att se bättre.

Varvid jag tyvärr höll på att skrämma livet ur den unga vakten som stod där. (Nej, sonen sitter inte i finkan!) Han såg ängslig ut, backade en aning och började pillra på någon sladd som gick in örat, eller hur han nu var in- och uppkopplad.

-Jag ska bara läsa på skylten! sa jag och log lugnande och ämabelt, men den stackarn verkade så skärrad att jag fann det bäst att traska vidare. Så när jag går förbi om en stund ska jag hålla lämpligt avstånd.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s