Märkliga ting i Sverige.

Den här senaste händelseutvecklingen – Säpo som ställde till ett väldigt rabalder för att ta fast en person som lever helt öppet med sitt namn på dörren, och publicera en suggestivt oskarp bild av honom när det fanns helt normala – påminner mig om Thomas Bodströms deckare.

Jag hade inte tänkt läsa hans böcker (jag tyckte hans självbiografi visade en rätt anpasslig och föga smart typ), men så slog det mig att han ju har en massa erfarenhet av regerings- och rättssverige bakom kulisserna. Så jag började låna dem, och i tillägg till en del festliga redigeringsmissar som ”han fick låna en nyckel av Erland som hängde i en träbit”, ger det ju en del insikter av en verklighet som, även om man måste komma ihåg att den förstås är filtrerad genom det bodströmska medvetandet, är rätt intressant att ta del av.

Det är förorättade regeringskorkskallar och myndighetspersoner som gör tvivelaktiga dealar över hela linjen, advokater som fjäskar för brottslingar för att ta hem lukrativa uppdrag, poliser som slår alla de kommer åt, andra poliser som inte tycker de kan hindra det, en tredje sorts utredarpoliser som finner sig i direkt olagliga utredningsmetoder och partiska förundersökningsprotokoll. Efter klädsam förvirring, förstås. Folk är korrupta och medierna (som enligt Bodström trycker det mesta utan kontroll och gärna formulerar sig så tendensiöst att det blir direkt missvisande) betyder allt för att genomdriva saker eller helt enkelt hålla sig kvar. Få överlever ett drev (om de inte är genier på detta som Gudrun Schyman). Kunskaper lyser med sin frånvaro och grå eminenser tar makt.

Det är rätt underhållande, samtidigt som det är förskräckande. Han målar upp en bananrepublikbild vars exakta autenticitet det är svårt att döma om, samtidigt som man inte har så svårt att känna igen, eftersom den dyker upp i vardagslivet lite då och då. (Tågen! Skolan! Äldrevården!) Och advokaters fascination av tunga brottslingar visade sig ju bland annat när advokaten Jens Lapidus skrev ”Snabba cash”.

Och det fortsätter. Migrationsverket låter folk sova i snö på trottoaren, skickar ensamkommande flyktingbarn så unga som tolv år utan minsta skydd eller kunskap i svenska på soloresor med tåg med en lapp i handen ”hjälp mig till flyktingboende si och så”, och ska nu ge asylsökande i uppdrag att söka tak över huvudet på egen hand. Hur? undrade en journalist. Ja, de får väl prata med varann och lyssna på rykten och så, blev svaret.

Och – all svensk beredskap är numera nedlagd. Den militära, infrastrukturen, lager av mat och annat.

Jag vill ha sagt att även om Bodström tyvärr har rätt när det gäller en del journalistik, tycker jag att mycket dagspress har skärpt sig och går in för att publicera långa, välresearchade fördjupningsartiklar som man läser med glädje och intresse.

För övrigt. Dags att börja om från scratch.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s