I hast: Lite läsning. /Uppdatering.

En tunnelbanetåg stod stilla i två och en halv timme innan det kunde utrymmas, och en tidning tar till storsläggan och skriver om panik, fullständig kalabalik och katastrof.

Men var det det?. Det verkar som om folk, som de gör oftare än man tror enligt undersökningar, tog det lugnt. Det var förstås obekvämt och enormt irriterande och tog alldeles för lång tid innan evakuering skedde, folk hann inte dit de skulle och så vidare. Men panik? ”I vår vagn var det lugn”, citeras en passagerare. Så, måste man skriva så här? Det undrar jag verkligen.

Vidare förnekar SD´s Mattias Karlsson att partiet på något sätt skulle vara fött ur nazismen, vilket är direkt historieförfalskning. Läst ”svar direkt” under hans artikel.

Och så fick jag mail igår från NoN-redaktören på DN, Peter Ganneby: ”Vi tar in din Brunte-grej imorgon”. Så köp tidningen! 😉

(Om inte, finns den här. Man kan hitta många artiklar som inte är lättfunna på sajten genom att skriva artikelnamn, eller författarnamn, i sökrutan.)

KVÄLL:
På Stadsbiblioteket dukar personalen just upp för sin julfest. Långbord med vit duk, plastglas och allmän förväntan. Hoppas de får kul.

En del av dagen har gått åt till administration, var söka pengar till fotoutställning? Mailade en handläggare för en evighet sedan, fick inget svar (bland annat därav mitt gnölande nyligen), men vid femtiden kom vi äntligen i kontakt per telefon och det visade sig att det finns ungefär tre, fyra olika ställen att söka.

Sådant här tycker jag är ohyggligt marigt. Att skriva, fotografera och annat i den vägen är ingenting jämfört med administrationen omkring. Jag är förstås glad att möjligheter alls finns, men i likhet med mången annan får jag nästan orangefärgade utslag med gröna och blå prickar av processen.
Så jag ska inte säga ett ord mer om den, för att inte nedslå någon i läsekretsen. Glöm det och tänk på vin, paté, kanelbullar och roliga filmer!

Berättade att jag satt och pratade med mannen från Burkina Faso. Nu vet jag lite mer. Han är inte flykting, utan bodde med fru och barn i Italien i tio år och jobbade som svarvare på en fabrik. Familjen lärde sig italienska lätt som en plätt, själva har han just inget språköra, sa han.

Så kom krisen, fabriken slog igen, och han åkte till Sverige i ett försök att klara ekonomin. Familjen åkte hem till Afrika. Nu har han inte sett dem på två år, utom på Skype. Här städar han, vilket han avskyr. Han vill utöva sitt egentliga yrke. I Italien var det bara att börja jobba direkt, här är det (numera) en massa restriktioner som förlänger alla processer.

Han är muslim – ”när jag talar om det för folk backar de, som om jag vore kriminell”, säger han med ett leende. I själva verket skulle han passa perfekt som jultomte, vänlig och rundlagd och lätt grånad. Till moskén går han mest under Ramadan, som han iakttar, annars inte så ofta.

En sak som han lagt märke till är att folk i Europa påfallande ofta har problem med sina familjer. De ses inte, det är krångel och bråk och avståndstaganden i så stor utsträckning. I hans land håller man sig till familjen och lever med den. Och nu undrar han: Planen är förstås att fru och döttrar ska komma hit när han skaffat en lägenhet – men hur påverkade kommer de att bli av Sverige? Kommer de fortfarande att hålla ihop som familj? Är det en risk, i det avseendet, att leva här?

En annan inflytting som jag talat med är J-P, som har en butik i närheten, en liten lokal som exploderar av färger och prylar. När jag gick förbi höll han just på att hänga upp så där tio julstjärnor.

”Du är då ingen minimalist!” sa jag, och han svarade glatt: ”Nej – inte hemma heller!” Vore spännande att se hans och hans lagvigdas våning. Snart ska han åka iväg i tre månader till Asien för att köpa grejor till sin affär.

J-P kommer att hamna på min utställning. Han har godkänt sin bild. En annan person jag frågade, en journalist som intervjuat mig en gång, ville inte vara med där alls, och det respekterar jag förstås. Bilden togs när vi satt och fikade, och ser ut som ett porträtt, så det fanns anledning att be om lov.

Men jag kan ju inte fråga alla. Rodolphes, och förmodligen lagens, åsikt är att det som sker på gatan, folk man fångar i förbifarten, är fritt byte. Man kan ju använda lite sunt förnuft ändå. Jag är väldigt kluven i den här frågan. Någon måste dokumentera, samtidigt som det bär emot att fotografera vissa saker. Nu finns det just inga direkta reportagebilder med på den utställningen, men förr eller senare kommer jag att hamna i den situationen och bli tvungen att fatta ett beslut.

I helgen MÅSTE jag fixa denna blogg, det får bära eller brista. Men jag tänker gå på fotoutställning på Hornsgatan också.

Annonser

2 reaktioner till “I hast: Lite läsning. /Uppdatering.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s