Pojken som är en flicka – och vem i Danmark? :)

Hörde ett rörande radioprogram i dag. Det handlar om lilla Linus, som vid fem års ålder kände att han var en flicka och inte en pojke. Men, som han berättar i en av flera intervjuer i programmet, vågade han inte berätta det för sin mamma, för om han sa att han ville ha flickkläder kanske hon skulle bli arg för att hon måste slänga alla fina pojkkläder hon hade köpt? Och hon kanske hellre ville att han skulle vara pojke?

Istället började han fråga sin storasyster om han fick låna hennes kläder. Hon tog det som att han ville klä ut sig, och de hade väldigt kul med det och att kamma fina frisyrer och göra en tofs av hans hår.

Det var bara det att hans enorma glädje över detta inte gick över. Hans mamma blev lite konfunderad. Vad skulle hon göra? Hon ville honom väl, men om han ville ha flickkläder, vad skulle hända när han mötte andra barn – och vuxna? Allt var otydligt för henne, tills hon såg en dokumentär (amerikansk, tror jag) om en annan liten pojke som tyckte att han var en flicka. Och den var inte helt lovande – den familjen fick mordhot och fick leva under skyddad identitet.

Men så kom dagen när en revolution skedde i mammas sinne. Hon såg Linus skutta fram på gatan framför henne, glad och söt med lite längre hår, han rörde sig så flickigt och feminint, och plötsligt slog det henne: Vad höll hon på med egentligen? Där hade hon helt klart en liten flicka, och hon hade klätt henne i svart overall med blixtlås och Stålmannen och hela konkarongen? Vad hade hon gjort? Stackars barn!

Här började jag gråta. Därför att detta som händer barnet är så rörande och därför hon är en så fin mamma, som inte gör livet svårt för sin lilla dotter fullständigt i onödan.

Och så blev Linus äntligen Linnea – de valde namn tillsammans – och de gick och köpte hennes första klänning. Nu är hon åtta år. När hon kom till skolan som Linnea för första gången, hände inget förfärligt. Istället fick hon komplimanger för sina fina rosa skor.

Linnea är mycket bildad och medveten. Det är komplicerat, säger hon, men när hon får vara sig själv som nu, är allt ”frid och fröjd”. Bara att hon förstår dessa ord orsakar en alldeles ovidkommande liten glädje hos mig. Intervjuaren ställer en del vuxenfrågor som känns lite närgångna och burdusa till ett barn, till exempel: ”Vad är jobbigast och bäst med att vara du?” och ber henne analysera saker som vuxna knappt kan förmulera.

Det fina med att vara flicka, säger Linnea överraskande, är friheten. Killar vill bara sitta inne och spela dataspel, hon vill ut i naturen och leka och hålla på med blommor. Hennes bästa vän, en annan flicka, säger att när Linus blev Linnea på riktigt blev hon annorlunda, sakligare och kunde tala på ett allvarligare sätt.

Ett tag när Linnea var yngre trodde hon att nu när hon bestämt sig för att vara flicka, när skulle det växa ut en snippa och tuttar på henne? Mamma måste tyvärr svara att det skulle inte hända. Så någonstans i framtiden kanske hon måste ändra kropp på kirurgisk väg, och med sprutor. Hon vet det, men det är förstås ännu dunkelt och långt borta.

Så otroligt modig denna lilla tjej är. Så mycket hon tänkt och funderat på. Och hon är åtta år. Åtta.

OCH SÅ en liten fråga – med så få besökare undrar jag förstås vem det är i Danmark som läser min pyttelilla blogg? Du behöver absolut inte svara, men om du är någon jag hade kontakt med för länge sedan, hör av dig! 😉

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s