FILM: Medicinen

Jag har inte läst den bok som är underlag, men jag högg denna Colin Nutley-film nu därför att den har en rad av skådespelerskor jag gillar varmt: Helena Bergström, Maria Lundqvist, Katarina Ewerlöf, Ewa Fröling, och sådana jag kanske sett men inte kan namnen på – Ida Engvoll, Susanne Thorson, Cecilia Forss.

(Spoilers!) Filmen handlar om en osedvanligt oskuldsfull och konstigt oerfaren journalist på en damtidning. Hon tar ett nytt medel mot herpes, och blir en annan person – stylar om sig, fixar och donar, har lesbiskt sex med en väldigt bra (och överraskande lång!) Petra Mede, kör lite utpressning och ger sig på förtryckarmonstren (veliga kompisen, elaka chefen och motvallskärringen) på tidningen. Att hon ingår i referensgruppen som bara får sockerpillen, fattar man förstås tidigt. Det rör sig alltså om en ”du kan, om du bara törs!”-film.

Det är ingen tvekan om att alla är bra, men det är ting som förundrar mig. Ser en tidningsredaktion ut så där numera? för det första. De jag sett i mina dar är röriga platser med en massa grejor, tidningshögar och kaffekoppar och storyboards och what not. Jag blir lite vilsen.

För det andra uppför sig dessa femtioåringar väldigt konstigt. De blir helt förvirrade inför begreppet bög och hackar och stammar, och två får ett fnissanfall när man pratar om att skriva en artikel om onani. Överhuvudtaget är det en massa stammande och konstpauser som ska signalera ”förvirring”. Folk slutade vara nervösa inför dessa fenomen någon gång på femtiotalet, folks!

Och så finns det en ung tjej där som faktiskt kommer med bra idéer. (”Skriv en artikel om hyr unga tjejer känner sig tvingade till analsex”, säger hon till exempel. Utmärkt!) Ändå ska hon vara lite vimsig och korkad, bara för att hon är ung, till skillnad från de andra. Varför?

Ewa Fröling är en fårad, uppspacklad och märkligt omodern Djävulen bär Prada- wannabe. Hon är kul och sannolik, men ser ut som om garderoben var från 1982. Igen: Varför?

Exmannen blir svartsjuk när HB tar en ung älskare (som tidigare förklarat att hon är oattraktiv, varför ta just honom?) efter befrielsenatten med Mede, som tydligen bara var en reboundperson. Jag ser honom som en tönt, men HB ser det som att han ”ser henne igen”.

Jag tyckte författarna missade en bra replik mot slutet, när HB sitter hos doktorn (Nina Gunke) och fått veta att hon bara fått sockerpiller. Gunke säger att vad som händer nu (med den sensationella personlighetsförändringen) är ”helt upp till dig!”. Bättre hade varit: ”Det här är du. Det var du hela tiden!”.

Och så får man inte veta vem som spelade vad i rollistan efter filmen. Jag får googla på imdb.com för att se vilka de var, de som var nya för mig.

Men annars var det rätt skoj!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s