Pyttipannapost, Wallström igen / mera filmteknik.

Jag är hjärtinnerligt trött på tjafset kring Wallströms lägenhet. Nu framgår det att lägenheten bara kan disponeras av henne så länge hon är minister, dvs hon kan inte klamra sig kvar efter att hon lämnat regeringen – och det tolkas märkligt nog som bevis på att den är en ”solklar muta”? Leif GW, som jag av alla möjlig skäl också är fruktansvärt trött på, hoppar givetvis på henne han också, och Timbro stämmer in med den korkade idén att riksdagsmedlemmarnas lägenheter ska säljas – ingen gräddfil på bostadsmarknaden!

Allt det här började därför att det inte finns bostäder i Stockholm för utombys regeringsmedlemmar (alla har inte Wallströms miljoner, och det kan hur som helst kännas märkligt att behöva punga ut med sex millar för att kunna göra sitt jobb i regeringen). Och om även riksdagspersonernas lägenheter försvinner, hur ska då en vanlig sådan med vanligt yrke, bosatt i t ex Arjeplog, kunna skaffa en modest lya i stan?

Det enda Wallström kan göra är att rida ut stormen. Löfven, som stöttar henne, har varit i samma predikament. En tanklös journalist tycker det är konstigt att han då inte också säger något stöttande om kommunalbossen som inte vill gå, trots att hon faktiskt är Kommunalmedlemmarnas business, vilket Löfven också helt riktigt säger.

Medan vissa drev är bra och nödvändiga, tycks andra bara motiveras av blodvittringen och flockmentaliteten.

FÖR ATT ÖVERGÅ till lite filmnördighet:
I Veep (jo, jag är också lite långtråkig!) finns en scen där vicepresidenten Louis-Dreyfuss råkar sprätta iväg ett läppstift, som hennes trogna assistent Gary räcker henne, rakt i ansiktet på presidentens strateg Kent (spelad av Cary Cole från En röst i natten). Detta sker tyvärr i Ovala rummet, där de två stormgrälar medan presidenten sover uppe hos sig. Och var landar läppstiftet, brutet i två, om inte rakt på vita mattan med presidentemblem framför presidentskrivbordet?

Jag har hela tiden tyckt att det är något konstigt med den där scenen, så jag tittade på den ruta för ruta (som folk brukar göra med sexscener). Och nog är det något konstigt alltid. För säkerhets skull sträcker nämligen Gary fram TVÅ läppstift med samma hand, och jag tror att en annan person i bakgrunden också har ett som han slänger iväg. NÅGOT av dem ska väl träffa den arma Kent, det gäller att spara tid!

Ett läppstift singlar i luften och försvinner bakom en soffa, flera meter från skrivbordet, och det andra visas som hastigast i närbild på trägolvet. Sedan, efter ett par inklipp av skrikande personer, ligger det plötsligt på mattan och har kletat av sig. Katastrof och förfäran och elände, och stackars Gary får stanna kvar och försöka torka bort fläcken.

Jag kan inte låta bli att beundra den här fräcka skickligheten hos filmmakarna. Många försöker klippa på ett liknande sätt (inte med flera läppstift, men snabbt), till exempel i scener där någon ska cykla genom stan. Det är flera bilder av samma slag (närbild eller helbild) efter varandra ur en aning olika vinklar. Men det är tydligen svårt, för det fungerar inte riktigt. Det ser bara antingen ”konstnärligt” eller ”gangsterfilmaktigt” ut.

Vakna, alla som har somnat, nu är texten slut! 🙂

Annonser

2 reaktioner till “Pyttipannapost, Wallström igen / mera filmteknik.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s