Annica Tiger, Bodil Malmsten, kylig vandring och galleribesök

Gick in på Kulturbloggen och såg först nu (eftersom jag inte riktigt orkat besöka bloggar på väldigt länge) att Annica Tiger, en bloggandets kortväxta och otroligt varma och vänliga och hjälpsamma moder, har gått bort. Hon var bara 62, jag vet inte vad som hände. Vi mailade och sågs också vid en rad tillfällen, till exempel vid bloggträffar och vid Kulturbloggens Rosemari Södergrens boksläpp för ett antal år sedan. Det här är så ledsamt.

Och Bodil Malmsten är borta. Det känns ytterst märkligt, för hon var så levande och närvarande både i det hon skrev och i sina personliga framträdanden. Förmodligen var det många, många människor som hade en känsla av att de kände henne personligen.

Galleri: Man måste ju få nya intryck, så jag letar upp fotoutställningar på stan, och därför hamnade jag igår på lilla  Galleri Axel (Södermannagatan 16, galleriaxel.se) , som drivs av Bea Tigerhielm. Det var kallt som attan igår, men det värmde att komma in till en grupp mycket vackra och känsligt tagna och bearbetade fotografier av Malin Jochumsen. De togs runt Slussen alldeles nyligen. Jag tittade och ställde tekniska frågor till galleristen, t ex om svärtan i de printade bilderna, vilket föranlett en diskussion mellan mig och det labb jag anlitat. De här var otroligt snyggt gjorda.

Gick ut på gatan igen och skymtade Katarina kyrka lite längre upp. Eftersom jag höll på att frysa häcken av mig borde jag åkt hem direkt, men istället promenerade jag över kyrkogården, såg och våndades över en gravsten över en flicka som dött vid nitton års ålder, och traskade vidare upp bland kvarblivna små träkåkar. Nära branten ner mot vattnet och stan stannade just en bil, och fyra japanskor med munskydd klev ur. ”S’cuse me”, sa en av dem artigt, drog ner munskyddet och log, ”where can we see the sunset?”

Himlen var fortfarande solnedgångsfärgad, men solen hade faktiskt gått ner, och jag blev rätt förvirrad. Öh, var var öst och väst egentligen? Pekade västerut och sa ”In that direction”, och den unga kvinnan som insåg att infödingen var lite borta, tackade och log. Först när jag vandrat vidare och passerat Mosebacke, slog det mig att Katarinahissen givetvis var platsen de letade efter, men då var det så dags. Uppifrån bron ovanpå f d restaurangen Gondolen har man en otrolig utsikt över stad och, vid rätt tidpunkt, solnedgången. Hoppas japanskorna hittade dit idag istället.

Jag kollade utsikten tillsammans med andra turister och tog mig äntligen hem, bokstavligen bottenfrusen, till varm choklad och tidningar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s