Mähä? Nähä.

Såsom långlevare blir jag mer och mer medveten om hur språket ändras runt mig. Såsom radiolyssnare lägger jag oftast märke till det via radiorösterna.

Till exempel: Allt fler säger ”chäääf” i stället för chef. Det har vi hört förr, men nu säger de ”määä” i stället för ”med”, också. Alltså människor som för övrigt låter så där allmänt mellansvenska. Det heter ju ”meee”! Vi hänger meee!

Fler har märkt att man numera har förvandlat den transitiva verbet ”lämna” till ett intransitivt, dvs man kan säga det utan att tala om vad som lämnas. Detta förstås i engelsk efterföljd. Liksom det fåniga ”göra skillnad”, och ”av en anledning”.

Fortsätter det så här, tänker jag dystert, fattar svenska folket snart inte gamla fina Blandaren-skämt. Som exempelvis:

Det ärevördiga paret sitter på teatern i en loge.
Hon: ”Jag svettas så mellan akterna.”
Han: ”Säger du det? Jag svettas mest under själva pjäsen!”

Den som inte vet att ”pjäs” förutom på ett teaterstycke kan syfta på ett föremål, fattar ju inte poängen.

Igår kväll sände P1 ett långt stycke av Camerons presskonferens, där han redogjorde för punkt efter punkt i Storbritanniens avtalet med EU. (En stor del av befolkningen vill som bekant utträda ur unionen, och Cameron försöker få till en kompromiss.) Jag stod och lyssnade fascinerad. Äntligen får jag höra något direkt, jag får veta detaljerna! Men programledarna kunde inte hålla sig. De bara MÅSTE bryta in (medan man hörde Cameron fortsätta i bakgrunden) och förklara ”i korthet” vad han just sagt.

Men håll klaffen! sa jag högt. Icke då. Istället in med en kommentator som skulle kommentera den förkortade versionen av vad Cameron just sagt. Till min besvikelse sa inte han också ”Håll klaffen!”, utan gjorde detta. Och återigen fick man en svepande nyhetsrapportering, när man kunde ha fått höra direktsändningen. Utan att behöva ”gå in på hemsidan” (om den nu finns där).

Sedan har vi killen som alltid säger ”Mhm!” efter varje annan persons yttrande, och den som konstant avbryter alla intervjuade.

NÅGON sa åt mig att ställa ut mina foton på krogar, och som av en händelse kom en gratistidning med en artikel där det påpekas att detta nu är högsta mode. För konstnärerna, fotograferna, och krogarna. Kanske en idé? Annars börjar jag äntligen bli nöjd med mina bilder, de börjar nå en punkt där jag vill gå tillbaka till dem och bara titta. Det är ett experimenterande med beskärningar. Någonstans finns det snitt som gör ett bilden plötsligt blir berörande, och jag letar och letar. Gå närmare, till exempel? Ibland ja, ibland nej eftersom hela omgivningen behövs för att man ska förstå.

Till sist: Läs denna skakande artikel i DN om den omfattande slavhandel i IS-områden som modiga personer försöker rädda offer från, en livsfarlig operation.

IS är en manlighetens totala kollaps. Liksom nästan alla enkönat manliga församlingar – från fnysningar och gliringar till och om kvinnor i mer ”civiliserade” grupper, till tafsande pojkgäng, till arméer, krigsherregrupper, MC-gäng, fotbollshuliganer, regeringar, religioner.

I ett program om Aspergers och autism i allmänhet sa en manlig expert att autism (som ju också kvinnor kan ha) i princip är en sorts förhöjd manlighet. Varför kan man undra, vad som hände när en x-kromosom blev en y-kromosom för att stärka vår motståndskraft mot ärftliga sjukdomar och brister, men det förklarar varför så många beslut som fattas när man tvingat (eller lurat) bort kvinnlig medverkan och input blir oempatiska och grymma.

Annonser

2 reaktioner till “Mähä? Nähä.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s