Hur känns det egentligen att vara rasist? /PS

Igår tog jag mig för att torka alla golv på samma dag. Det var ett projekt eftersom min rygg är som den är – jag startade med Treo – och jag överlevde, men lätt var det INTE.

Alltså, även om jag ju avgick med segern, var jag frustrerad även av det skälet. Och började därmed tycka illa om alla som pratar skånska i P1. (Hade jag själv talat skånska, hade jag i stället retat mig på alla stockholmare i etern.) Jag började härma skåningarna. Vad då ”vacköööRRR”? Fnys!

Hade jag nu varit en person med SD-mindset, hade jag varit övertygad om att min ilska berodde på att det faktiskt är något fel med skånska. På riktigt. Enligt premissen att om jag är arg, måste det jag blir arg på naturligtvis vara anledningen. Och så hade jag kanske börjat googla Skåne och skånska, kommit ihåg att Skåne var danskt för minsann bara 400 år sedan, och kommit fram till att skåningar inte är riktiga svenskar. Hade jag letat vidare, hade jag säkert hittat en rad elaka skåningar och ett SVERIGEHAT.

Och hade jag varit riktigt rabiat, hade jag kunnat fortsätta med i stort sett vartenda landskap, speciellt Jämtland, och kunnat landa i att de enda riktiga svenskarna är de som är födda i och fortfarande bor i t ex Vasastan i Stockholm.

(I kid you not. Det har funnits och finns fortfarande folk som tror att människor i andra stadsdelar i denna stad är konstiga.)

Men nu är jag ju inte en person med SD mindset. Tack och lov. Jag begriper att det är jag som är trött. Jag hade lika gärna kunnat reta mig på något annat. Och när jag inte är trött är det lustigt nog inte något som helst fel på skånska. Och östgötska, detta förtalade idiom, blev plötsligt direkt VACKERT när jag fick reda på att min mammas föräldrar kom därifrån. De bästa studierna av mänskligt beteende, på gott och ont, kan man göra på sig själv!

Rasism handlar alltid om något annat. Det är ett axiom, en självklarhet, eftersom sättet en människas pigment ordnar sig inte har ett dugg med hennes själsliv att göra. Fräknar, gulblek (moi), ljusbrun, vit på vintern och brun på sommaren (min man KG, min mor), eller konstantbrun – same, same. Jag har berättat förr vad Nobelpristagaren Toni Morrison svarade när hon tillfrågades om hur hon stod ut med diskrimineringen i USA, nämligen att hennes föräldrar tidigt förklarade för henne att rasism bara är ren idioti. Rasism har inte ett dugg med henne att göra, det är något som händer i rasistens skalle. Det skapar massor av fullständigt onödiga problem för henne, men det är i grund och botten inte hennes sak, utan rasistens. På så sätt kunde hon hålla det på distans och borta från sin egen inre kärna.

Men varje gång jag får sådana där ovärdiga känslor, är det bra för min människokännedom. Det är en sak att förstå att rasister har egna problem som de prackar på andra, en annan att faktiskt känna hur den där helt irrelevanta ilskan känns. Så istället för att bortförklara dem och skylla på någon tredje faktor, lär jag mig av dem. Mitt grundläggande jag, och mina åsikter, kan de ju inte rucka på. Jag har inte den sortens paranoia. Jag börjar inte undra, i något skrymsle av själen, om det inte kan vara så att skåningar ÄR annorlunda i alla fall. Och det är den punkten, den insikten,  som nazister folk med SD mindset aldrig kommer till.

Och det är därför jag har dille på att folk som tänker ska tänka färdigt, ska öva sig på att söka efter orsakssamband i stället för att ta till sig färdiga slogans (gäller vänster så väl som höger), göra rimlighetsanalyser av vad de gör och känner, och aldrig sluta granska sig själva mot bakgrunden av någon sorts stabilt människorespekterande livssyn.

PS/
Helt orelaterat till ovanstående – här något kul, ”Birkastans funniest home video” (som är ett blogginlägg, inget filmklipp):
https://annikabryn.wordpress.com/2007/08/01/birkastans_funniest_home_videos2737837/

Annonser

2 reaktioner till “Hur känns det egentligen att vara rasist? /PS”

  1. Haha – Kul reaktioner på dialekter. Jag är likadan, och tycker skånska har blivit väldigt mycket vanligare på senare tid. Vackert är det ofta inte. Och i sanningens namn tycker jag att vissa av min landsdels dialekter också är fula och undrar varför folk inte kan skärpa sig. Åtminstone i officiella sammanhang. 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s