Ja, visst märks det när saker sätts på sin spets.

När den fina blanka ytan på sjön rörs upp, kommer mycket konstigt upp ur djupet. Ännu inte sedda gnistrande fiskar (vet inte riktigt hur jag ska få till slutknorren på denna metafor) men också en del ur dyn.

Kaplan/Khanaffären är inget undantag. Här poppar t ex M. Kamali upp, mannen som utsågs av Mona Sahlin att kliva in i en forskarkrets om svensk diskriminering, och visade sig vara så genomsyrad av förutfattade meningar att hans i längden gjorde sig omöjlig. Här är hans artikel: http://www.svd.se/muslimer-maste-kunna-ta-plats-i-svensk-politik/om/kaplans-avgang . Om den mening man ser i rubriken är väl bara att kommentera att alla får ta plats i politiken och gör det, men kanske inte utan vidare kan räkna med plats i ett parti som de inte delar värdegrund med. Här en artikel från 2006 om den famösa utredningen: http://www.svd.se/kamali-foraktar-demokratin Kamali är numera professor.

I Expressen skriver Karin Olsson om en plötsligt utbruten strid mellan feminister om Khan: http://www.expressen.se/kultur/handskaknings-gate-har-utlost-ett-krig/ . Echeverría Quezada i tidskriften Bang är fly förbannad över vad hon ser som klockren rasism: Det handlar inte alls om att kvinnor blir kränkta av att Khan inte tar i hand, de ”vill inte ta den bruna handen från början”. Jag är så trött på dessa hetsporrar (som Grön Ungdoms-språkröret som nu avgått eftersom hon ”känner sig otrygg” och om Kaplan är islamist, så är hon det också!) Kanske hon kunde läsa på lite? Det räcker inte med att vara muslim för att veta allt om olika former av islam, eller vad ”vita kvinnor” tycker.

En annan vinkel kommer från en annan ung kvinna med muslimsk bakgrund, Elaf Ali, blivande journalist, som skriver att ”det bästa med Sverige är friheten att vara fri, inte friheten att utesluta, begränsa och förminska.” Hennes artikel finns här: http://www.svd.se/skrammande-slutsatser-om-muslimer/om/kaplans-avgang .

Och som ni kanske hört, röstade kommunfullmäktige i Stadshuset för Nobelhuset, trots storlek, remissinstansernas protester, och en nota för staden som redan börjar skena innan ens första spadtaget tagits. Det är dessvärre inte exempellöst, inte ens exempellöst dumt och oansvarigt.

Folk ute i landet skiter totalt i det där huset, sa något lätt aggressivt till mig i telefon. De skulle inte skita i det om det hände i deras egen stad, skulle jag tro – t ex en lutande skyskrapa i femton våningar tjugo meter från kyrkan – och hur underbart tycker de det är att sitta med en demolerad stadskärna som revs på sextiotalet för att upprätta ett fyrkantigt Domus?

Jag kan inte tro att de gör så här igen, sa en av talarna igår, där vi stod rätt nära skandalen Stockholm Waterfront. Har de inte lärt sig något? Klarakvarterens rivning, till exempel – bostadshus, sextonhundratalshus, tidningskvarteret, små palats – borde finnas i deras referensram.

Med största sannolikhet kommer beslutet att överklagas. Och nu tänker jag inte säga ett ord mer om skrället på ett tag.

Annonser

2 reaktioner till “Ja, visst märks det när saker sätts på sin spets.”

  1. Jag är ju inte så insatt i det där med Nobelhuset och jag har ingen inre bild om var det är tänkt att placeras. Däremot har jag sett foton (montage) av hur det är tänkt att det ska se ut, när det är färdigt. Och jag tycker det ser fördjäkligt ut. Fult!

    Jag förstår inte vad det är för fel på arkitekter nuförtiden. De verkar dels stöpta i samma form – den kubistiska – och fantasi och estetik verkar vara ett bortrationaliserat ämne på arkitekturhögskolan. Vi har samma tendenser på nybyggen här i Luleå.

    Gilla

    1. Bling är vad det är!

      Psykologin är också bortrationaliserad.

      Det krävs en enorm begåvning för att rita en huslåda som faktiskt fungerar. Jag var just i City, vid Sergelstorg, och de enda två byggnaderna där som man står ut med att titta på är Åhléns – riktig snygg, med sina skiftande ränder och ett par enkla guldprydnader, klockan och namnet, och inte för hög – och Kulturhuset, som är absolut enormt men har spännande öppna portar överallt. Kom in!

      Kulturhuset bygger på innehållet, kultur och teater och utställningar och serveringar, medan Nobelhuslådan att döma av de enorma kostnaderna och den vaga beskrivningen av verksamheten bygger på utseendet.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s