Lite lördagsgodis

…som jag snor från DN: http://www.dn.se/kultur-noje/mysrys-i-det-svenska-folkhemmet/

En av mina favoritfilmrecensenter, Mårten Blomkvist, skriver om Deckarboxen, som innehåller underbart töntiga gamla svenska filmdeckare från femtiotalet.

Det är en fin idé att ge ut de här boxarna, Hembiträdesboxen är en annan. Häromdagen hörde jag i en videobutik att en kund efterlyste en samling med Bergmanfilmer, men fick svaret att det inte finns någon! Är det möjligt? Hur ska då nya generationer lära sig att muttra: ”Jag är död’n! Jag har redan länge vandrat vid din sida.” ”Jag VET det.”?

Eller om det var ”DET vet jag.” Ni ser!

Valborgseldarna blir färre i Stockholm, få orkar hålla i arrangemangen. Tydligen finns det en på Riddarholmen. Jag minns hur min mamma berättade om sina unga Valborgsaftnar på Fåfängan på Söder, där hon stod och huttrade med andra flickor i sommarklänning med vida sidenunderbyxor under. Tänk att hennes generation ändå blev så gammal!

Själv har jag inga speciella Valborgsminnen (jo, vi firade, men jag kommer inte ihåg det), utom den gången vi åkte ett helt gäng till Uppsala, och den i Rickeby när vi hade många gäster men bara en pytteliten eld som man nästan behövde förstoringsglas för att se. Men det är tanken som räknas. Äldste sonen spelade gitarr. Jag vill minnas att det var rätt varmt, och att alla katterna sprang och gömde sig undan en kattkramsnödig liten flicka som var där med sin mamma. Den flickan är nu sedan länge en vuxen advokat, tror jag.

Trevlig afton – och morgon!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s