Marathon-lördag, Bron – och samtalston i en svensk dagstidning 2016 /Uppdaterat

Det är sol, det är lagom svalt, och strax utanför fönstret ångar maratonlöparna förbi. Spridda hejarop, bilar med högtalare och tidsskyltar, musik i långtradare. Riktigt festligt. Åtminstone om man slipper springa!

Idag tänkte jag undvika att göra någon nytta alls, bara se till att ta en mysig promenad på någon mysig grön plats, och se TV-serien Bron. Som jag så ofta framhållit, är jag alltid sist med det senaste, och efter att ha hört den här prisas i alla tonarter i åratal föll jag till föga till sist och köpte hela första säsongen på slutrean på Buylando. 119:-.

Började titta med en viss skepsis – de dåliga polisserierna är legio – men den är faktiskt bra. Skådespelarna är bra, fotot är fint (utom kvällsscener som man gärna dränker i mörker även på garageuppfarter och i parkeringshus, där det ju oftast är mer glåmigt ljus än dramatiska svarta skuggor). Inledningslåten är suggestiv, och till min förtjusning vimlar det av folk som ser ut som folk gör, inklusive en rad medelålders poliskvinnor och andra kvinnor. Och seriens nakenscener är avslappnade och odramatiska. Vuxna.

Jag gillar att huvudpersonen Sagas Asperger inte förklaras omedelbart, och hennes nya danska polispolares sätt att ta hennes sätt att vara. Han accepterar utan att fråga runt eller få vredesutbrott. Överhuvudtag talar folk utan vare sig fånigt överspel eller i konstiga abrupta meningar. Däremot är de lika svåra att höra som i alla andra nordiska serier, man får använda textremsan både för svenskar och danskar. Saga själv är tydligast.

Så jag får väl köpa fortsättningen också, antar jag.

Och så tonen i vissa journalisters artiklar och krönikör. Någon som heter Daniel Swedin, uppenbarligen totalt okunnig om ämnet Nobelhuset och de från demokratisynpunkt mindre lyckade turerna kring det, har skrivit det här i Aftonbladet om kungligheternas yttranden i ärendet: http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/danielswedin/article22932816.ab . Det är en ledarkrönika med den subtilt ironiska titeln ”Håll truten på er, majestäter”.

Han ansluter sig förbehållslöst till Nobelstiftelsens och Stadshusets föraktfulla hållning att alla som protesterat är idioter, och kan inte föreställa sig att det finns något annat skäl till intervjun med kungaparet än att de är bortskämda töntar som inte vill se ett hus de ogillar i närheten. Jag kan inte undgå känslan av att han skriver för att få ryggdunkar och en bjudöl från andra mindre researchbenägna journalister på närmsta pub.

Det går att vara ärkerepublikan utan att uppföra sig som en självgod skitstövel, och det är fullt möjligt att grunna över själva sakfrågan separat från monarki-aspekten.

 

UPPDATERAT

Ebba Witt-Brattströms Mårbackatal om Selma Lagerlöf som artikel i DN – jag hittade den i papperstidningen och hade ett sjå att hitta den i nätupplagan för att kunna länka:

http://www.dn.se/arkiv/kultur/sa-skrev-en-rasande-selma-lagerlof-om-kulturmannens-forakt/

Ja, en rasande Lagerlöf mot sin tids nedlåtande kulturmäns förakt. Och kulturmän av olika eror har fortsatt med sitt gnörp och sin oförmåga att begripa att det kunde finnas genialitet hos en låghalt tant.  Den här artikeln är rolig, bitter och mycket, mycket upplysande.

 

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s