Steve Jobs-filmerna och lite annat.

Jag har sett båda filmerna om Steve Jobs, den med Ashton Kutcher och den med Michael Fassbender, för att jämföra.

Om den verkliga Steve Jobs vet jag nästan ingenting utom att han (tydligen till en del felaktigt) ses som Apples och MacIntoschs skapare, när han i själva verket främst var pådrivare och den affärssinnade personen, men i båda dessa filmer framstår han, om man ska uttrycka sig professionellt och sansat, som ett praktarsel. Han lurar sina vänner, han är nedlåtande, han erkänner inte sin dotter, han behandlar folk som skit, och ärligt talat fattar han inte alltid geniala beslut beträffande Apple. Vad han bidrar med är framför allt sinne för vad ett varumärke är.

Jag har ingen aning om hur det förhöll sig, men man får intrycket att han måste haft någon sorts bokstavsdiagnos, eller Asperger, men till skillnad från en vanlig normal Aspergerperson (ja, jag skrev det med avsikt och inte på något sätt ironiskt) är han som sagt också en skit. När han får veta att han sårar folk tar han det inte till sig, han lyssnar inte och bryr sig inte. Han skyller på att han lämnades bort som baby och gör sedan ungefär samma sak själv.

Kutcher-filmen, som jag trodde skulle vara usel, är helt OK. En vanlig film, och AK är inte alls dålig i rollen. Fassbender-filmen är mer pretentiös och ganska påfrestande med sin pratiga stil (det gås och pratas i oändlighet, och allting upprepas tio gånger). Den visar dock mer av dottern Lisa och turerna kring henne. Att folk, särskilt männen, stannar kvar i hans närhet tycks mest bero på den olyckliga mekanism i vissa hierarkier (Chaplinfallet är ett annat exempel) där en hänsynslös person binder människor till sig emotionellt, de kan inte gå därför att de investerat i att gilla honom, och väntar på att någon gång, kanske, få något tillbaka. Och ibland är han hygglig, och då hoppas de lite till. Förgäves.

Fassbenderfilmen slutar tyvärr i en crescendo av idoldyrkan, där alla skriker och applåderar, Jobs står i centrum för ljus och fotoblixtar och hans assistent (Winslet) stirrar hängivet på honom från kulissen med tårar i ögonen. Rätt motbjudande.

Händelsevis har just Aspergers dykt upp i mitt liv på olika sätt den senaste tiden. Först såg jag den dansk-svenska serien Bron, sedan filmen om Alan Turing (The Imagination Game), också han troligen med Aspergers. Han knäckte Hitler-Tysklands chiffermaskin Enigma och förkortade därmed andra världskriget med flera år, bara för att senare åtalas som brottsling på grund av sin homosexualitet, tvingades på en hormonkur och begick självmord 1951).

Efter det träffade jag en bekant som berättade att han hade Aspergers och hur det var, och därpå ännu en ung man som talade om sin Aspergers(jag var förstås tacksam mot båda). Den senare berättade att hans skräck var just att såra människor utan att mena det, han går igenom sina samtal efteråt och våndas – blev den han pratat med irriterad på honom? Så jag sa genast att mig behövde han absolut inte oroa sig för, tvärtom, för jag tyckte att han var en helt och hållet trevlig person. Vilket var rena rama sanningen.

VAD BETRÄFFAR Alfred Hitchcock har jag än en gång sett den enda renodlade komedi han gjorde, en älskvärd historia med Carole Lombard från 1941 (Lika barn leka bäst, eller Mr and Mrs Smith) – jag har troligen skrivit om den förr. Den är lätt och välregisserad, men när jag läser om den i den franska journalisten och regissören och beundraren Truffauts stora intervjubok, säger Hitchcock bara att han fattade ingenting av den sortens personer (rollerna), och vad jag förstår inte humorn heller, så han fotograferade bara av vad som stod i manuset. Märkligt.

Publicerat av

annikabryn

Annika Bryn Kriminalförfattare i Stockholm. Även litteratur-, film- och teatervetare och frilansjournalist. Tre böcker: Den sjätte natten, Brottsplats Rosenbad och Morden i Buttle. Den här bloggen handlar om vardagsliv i skrivarlyan, böcker, film – och så blir det en del humor och en del vassa samhällskommentarer om demokrati och miljö (från orubbligt demokratiska och humanistiska utgångspunkter). Kontakt: annikabryn@hotmail.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s