Midsommar, bland annat. /Uppdat.

Börjar med att varmt önska alla en glad och trevlig officiell midsommar! (Den riktiga var ju den 21, en magisk natt…) En son är ute med sin fru och åker husbil och jag är nästan avundsjuk, för det verkar så mysigt. Annars brukar båda fira hos en kusin i Jämtland, så det kanske blir så även i år.

Jag funderar på att gå upp till Mosebacke. Har knappast varit där. Skansen försökte jag ett år och redovisade här, det var ganska lustigt med svenskar som dansade runt en stång, helt omringade av flera led hänförda turister som fotograferade Små grodorna och andra exotiska fenomen. Man kanske kunde tjäna lite turistpengar på våra inföddas seder ute i obygden, ”Besök en genuin svensk by och skåda uråldriga hedniska danser!”? (OK, så hemskt hedniska kanske de inte är, men folk har i alla fall konstiga kläder och ingen fattar grodor och svenska.)

Och jag trodde verkligen Michael Jackson nu fick vila i frid, men icke. En slasksajt påstår plötsligt att polisen under sin räd i Jacksons hem Neverland 2003 hittade ”hemliga porrgömmor” med barntortyr och annat hemskt. Det är uppenbart lögn, eftersom OM sådant hittats, hade det hållits upp i triumf i rättegången två år senare. Det enda man hittade i porrväg var Playboy och liknande. Slasksajten försöker kasta ett skumt ljus över det enda polisens bilder visar (vi har sett dem många gånger förr), dvs foton av barnstjärnor, vanliga dockor, hans garderob osv.

Så jag är förbannad på skitsajterna, men också på de svenska medier som tar upp detta strunt på ett sensationellt sätt, spär på med egna gissningar och catchiga formuleringar, och sorgfälligt undviker att göra någon som helst egen research.

När Expressen fullständigt tappade orienteringen efter Breiviks massmord och slentrianmässigt skrev en artikel med rubriken ”här festar Anders med svenska tjejer!”, skrev jag – och tydligen många andra – och påpekade att det här var ingen liten kändisfyllegrej och vi var verkligen inte Anders med Breivik, och tidningen ändrade tack och lov ton. Nu mailade jag igen – utan resultat, eller ens svar. Så mina försök att tala för kvällstidningars goda sidor, hur de bemöter sin kris med att skriva genomarbetade, bra artikelar, har nu verkligen exploderat i mitt ansikte, för att tala svengelska.

Man blir så innerligt trött på dreven. Alla drev. Man skulle önska pressen kunde ge sig på dem, och det, som man verkligen bör granska noga, och då på ett sansat sätt. Och ibland blir det ju så, vilket är oerhört viktigt, men den andra avarten fortsätter att blomstra.

Men nu får vi väl glömma allt sådant ett tag och ta det lugnt och sticka näsan i solen istället. Jag dyker upp här igen om några dagar. Allt gott, kära pubbesökare från Sverige, Tyskland, Storbritannien, USA, Danmark, Norge, Spanien och Irland! (Har väl inte glömt någon?)

/Uppdaterat. Jo, jag glömde Frankrike! Förlåt!

När jag skulle åka hem i förmiddags och äta bananer och filmjölk, passerade jag en liten rund kvinna, troligen somaliska med långkjol och slöja, på tunnelbaneperrongen. Hade nästan hunnit fram till andra änden, när jag plötsligt hörde någon karl hojta ”Sieg He*l!” längre bort bakom mig.

Men fan. Somaliskan! Jag tvärvände och gick snabbt tillbaka igen, medan olika scenarion utspelades i skallen. Bara någon som gapade i förbigående? Eller någon som bråkade just med henne? Passerade en karl som såg irriterad ut, men såg det som oklokt att fråga honom om det var han som heilat. Allt jag ville var att ställa mig bredvid somaliskan. Vad som än händer, är det bättre med två än med en, tänkte jag.

Nådde somaliskan. Hon log uppgivet och bara skakade på huvudet. ”Man måste tycka synd om dem”, sa hon.  Jag höll med och såg mig runt – inga framträdande nassar i synfältet, men för säkerhets skull lade jag armen om henne (vi var lika korta) och sa att jag var på hennes sida. Hon log igen och berättade att en gång var det någon knöl som ryckt slöjan av henne.

Vi gick ombord på tåget som just kom in, sa hej och skildes åt.

Och nu röstar britterna om Brexit. Hur ska det gå? Känslovågorna går höga, men mitt tips är att stanna-kvar-sidan vinner – ytterst knappt. På andra sidan Atlanten bråkar demokrater och republikaner i representanthuset som om det vore polsk riksdag, eller i vilket land det nu var som riksdagsledamöter senast råkade i handgemäng.

Och i P1-studion var det en givande eftermiddag med klartänkta kvinnor som lät som om de aldrig har huvudvärk. En sak lade jag märke till – reportern Catherine Zimmerman (namnet uttalades på engelska, antar att detta är rätt stavning) har definitivt gjort jag av med det lilla ordet ”att”. Hon använde sig konsekvent av ordföljder som ”vi kommer sända”, inte bara när det gällde ”kommer”. Det lät väldigt konstigt.

Jaha, då får jag väl ta det igen – Glad midsommar!

 

 

Publicerat av

annikabryn

Annika Bryn Kriminalförfattare i Stockholm. Även litteratur-, film- och teatervetare och frilansjournalist. Tre böcker: Den sjätte natten, Brottsplats Rosenbad och Morden i Buttle. Den här bloggen handlar om vardagsliv i skrivarlyan, böcker, film – och så blir det en del humor och en del vassa samhällskommentarer om demokrati och miljö (från orubbligt demokratiska och humanistiska utgångspunkter). Kontakt: annikabryn@hotmail.com

3 reaktioner till “Midsommar, bland annat. /Uppdat.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s