Midsommarafton och så.

Först: Ett varmt tack till Annika Lantz för ett enastående sommarprogram. Hon är rolig, hon är varm, hon är smart, hon är drastisk, och hon kan berätta om de mest intima saker utan att bli det minsta luddig i kanterna, om ni förstår vad jag menar. Hon kan visa nästan alla sidor av sig själv – de rörande, de rädda, de klipska, de galghumoristiska, och det blir liksom av sig själv en perfekt balans, där man tar emot och känner med henne, får tårar i ögonen och sedan andas ut som efter katharsis på antik grekisk teater, och gillar henne utan att hon på något sätt tvingat en.

Midsommar. Hade verkligen ingen lust att gå ut på midsommarafton, ville helst försjunka i någon film eller bok, men som svensk har man ett grundläggande behov av att titta på en midsommarstång eftersom midsommar ÄR vår riktiga nationaldag (och överhuvudtaget göra vad man faktiskt bestämt sig för), så jag klädde mig gnölande och åkte till Mosebacke. Där det blev mycket roligare än jag väntat mig.
(Ja, Lars Epstein var förstås på plats!) http://blogg.dn.se/epstein/2016/06/24/sa-har-gor-elefanterna-nar-dom-gar-pa-mosebacke-pa-midsommarafton/

Det första som hände var att en pytteliten, vansinnigt söt parvel i vagn började prata med mig och tog i hand, medan hans mamma och pappa log. Överhuvudtaget var stämningen hög, folk skrattade och hade blommor i håret. Vår nationaldag handlar om mat, kärlek, små barn, trolsk natt och ringdans! Jag scoutade runt och undrade om son med barn skulle vara där, men icke. I alla fall inte då.

Miss Inga i tjusig blommig sommarklänning (nattklubbschefen Martin) bad om folk som skulle resa den lilla, lilla midsommarstången. De som anmälde sig var en åttaårig kille och jag. Svenskar är blyga! Sedan stod stången och vickade, så jag pallade under med några grenar som bara låg där. Sedan fanns det ingen plats att dansa, men folk dansade i alla fall, särskilt när DJ petade in ”YMCA”, vilket jag tycker man ska göra varje midsommar i fortsättningen. Hela Mosebacke gungade och viftade med armarna och sjöng med i YMCA.

När jag gick därifrån passade jag på att traska ut på Katarinahissens höga bro och titta på utsikten (och faktiskt gråta över den förstörda Slussen under mig). Hissarna och också borta, synd. En modig yngling, troligen från restaurangen Gondolen, klättrade upp längs en skrämmande stege till hisschaktets tak och hissade svenska flaggor. Konstaterade förnöjt att man inte kommer att se Nobelskrället från Katarinahissen.

Fortsatte neråt Klevgränd och mindes plötsligt att min mormor, som jag aldrig fick träffa, nog bodde där ett tag, enligt mamma. Såg Marianne Lindeberg (?) De Geer på f d torget. Frågade insatta cyklister hur attan man promenerar ner till Gamla Stan nuförtiden. Spankulerade längs Skeppsbron. Överallt turister! Konstaterade att man inte kommer att se mycket av Nobelskrället därifrån, heller. Konstaterade att stan är full av jättestora turistbussar som står överallt, och att de inte kommer att kunna köra folk till Nobelskrället i nämnvärd utsträckning, eftersom det är för trång på Blasieholmen.

Kom hem och upptäckte att ICA stängt redan klockan tre. Nationaldag, som sagt! Och jag som bespetsat mig på matjesill. Gick in på 7-11, och det enda de hade i matväg var köttbullar med gräddsås. Det är INTE matjesill. Det är INTE midsommar. Men något måste man ju äta, så jag köpte gräddsåsköttbullar och kände mig som om jag rest tillbaka till 1975. Äter någon ens burkköttbullar längre?

Dagen efter var det sol och varmt och jag ville gå till Skeppsholmen och Kastellholmen. Just som jag klätt mig och stod redo med solhatt och allt, började emellertid några kortfilmskaraktärer prata och leva loppan i min skalle. Inspiration hade inträffat, och det var bara att ge sig. Svärande drog jag av mig solhatt och glasögon, slog på datorn och skrev ner vad rollerna hade och säga, och hur, och hur samspelet… ja.

Sedan gick jag ut i skärgården och njöt.

Den dramatiska fortsättningen följer om en stund, när jag raggat upp nästa dator.

Publicerat av

annikabryn

Annika Bryn Kriminalförfattare i Stockholm. Även litteratur-, film- och teatervetare och frilansjournalist. Tre böcker: Den sjätte natten, Brottsplats Rosenbad och Morden i Buttle. Den här bloggen handlar om vardagsliv i skrivarlyan, böcker, film – och så blir det en del humor och en del vassa samhällskommentarer om demokrati och miljö (från orubbligt demokratiska och humanistiska utgångspunkter). Kontakt: annikabryn@hotmail.com

2 reaktioner till “Midsommarafton och så.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s