Nu

Första oktober blir det fotovernissage på Kungsholmens bibliotek (Sankt Eriksgatan) i f d kaféet på bottenvåningen, det som har en liten terrass. Spikade för en stund sedan med trevliga Peter (alltså inte min son, utan biblioteks-Peter). Det blir min första utställning någonsin, och jag är så glad att han tyckte om mina bilder. Och det är underbart att biblioteken har dessa kulturevenemang av kända, okända och superkända. Ena dagen en målare, andra Ebba Witt-Brattström, tredje en serietecknare, fjärde en översättare av isländsk litteratur. Biblioteken är omistliga! Berättar mera när det lackar.

Jag är glad att jag skrev senaste inlägget. Jag river inte för att få luft och ljus, jag bara öppnar de stora terrassdörrarna mot sommaren och släpper in solen och vindarna. Sanningen är bra. Jag kommer att skriva mer. Historien ska berättas, hur jävlig och underbar den än är, för där tystnad och okunskap råder uppstår vakuum, och i vakuum bildas myter och missförstånd.

När jag kom hem stod det en gammal Folkabubbla framför min port. Alltså inte en modern modell, utan en autentisk, precis en sådan som KG och jag hade när barnen var små, fast vår var blå och den här konstigt gröngrå. Det kändes som en glad hälsning från hinsides. Och märkligt nog, trots att det jag skrev om hände för så länge sedan och fick så katastrofala effekter, fick att skriva om det mig att känna mig tjugo år yngre. Mer autentisk själv.

Och det första jag ska använda det till, äratt gräva fram sina gamla näbbstövlar ur soporna! 🙂 ( Vilken bra idé.)

PS. En stund senare. Släntrade bort till korttidslånehyllan på biblioteket och läste baksidestexten till en deckare av Stephen Booth, ”Bron”.  ”Efter ett stökigt Halloweenfirande hittas en 35-årig kvinna död under en ålderstigen sambo…” Där vaknade jag till och slutade läsa. Huh? Va?

Läste om. Nej, det var ingen ålderstigen sambo, det var en ålderstigen STENBRO.

Duh mig. Men nu undrar jag: Vilken version är mest lovande? Min eller Booths? Ingen? Ärligt talat är jag lite trött på alla dessa döda kvinnor i deckare. Inte på dem, utan på att de är döda, förstås. Och enligt baksidestexten skulle tyvärr fler kvinnor tas av daga. Om jag inte läste fel. ”Ett nytt offer” kanske egentligen var ”en ny koffert”? Eller Christopher? Eller mr Ploffer?

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s