Grå morgon

Man kliver upp efter åtta timmar i sängen utan bedövning och vandrar runt ett tag för att ryggen ska återhämta sig – den tål inte sängläge – och så sätter man på radion och hamnar mitt i katastrofen i Nice. Ännu ett våldsdåd, ännu fler tragedier, varför kan det aldrig ta slut? Vad är det som ger dessa arga män en obändig lust att döda? De kan vara frustrerade för att de inte får tjejer, eller för att pappa är sträng, eller för att det inte gick bra i skolan, eller för att de känner sig betydelselösa och vill få ett högre syfte, eller för att de känner sig betydelselösa och minsann vill visa att de kan göra en enormt stor, farlig, dödlig attack – och det handlar alltid om våld.

Går runt och stökar och lämnar radion på, och reportrarna har ännu en gång den otacksamma uppgiften att hålla pratet gående i evighet, med enstaka inslag från platsen, eller ett uttalande av utrikesminister Margot Wallström. Hur känns det? Vad såg ni? Hur är det vid avspärrningen just nu? (”Den är inte kvar av säkerhetsskäl, bara för att skydda den tekniska utredningen.”)

Har lagt undan ett nummer av ungdomstidningen Ultra där Peter hade en bokrecension – en riktigt bra en, han jämförde Ulf Lundells ”Jack” med den amerikanska förlagan ”På drift”. I samma nummer finns en novell av Håkan Östlundh, måste vara den nuvarande deckarförfattaren. Har också gått genom innehållet i en trasig väska som måste ha varit Uffes, för där ligger hans skrivningar och en mattebok och kopior av intressanta boksidor om renässansens litteratur och annat bildande. Åvaskolan måste ha varit ambitiös. Där finns också nervässade pennor, ett hopknycklat Guldnougatpapper och (hm) en cigarrettändare. Samt en inbjudan till någons studentfest. (”O.s.a GENAST!”)

Tvättar, badar och sätter mig vid datorn med frukosten (kokt lax och kaffe, ids inte dona med något) för att skriva en bit. Hinner precis fixa allting innan det är dags att åka till biblioteket, där jag är nu och kan gå genom mediarapporteringen om terrordådet, amerikanska valet, brittiska regeringen och de senaste debattartiklarna i kvällspressen.

Rörelsen ”Aldrig Trump” inom Republikanska partiet tycks ha fått ge upp. Det fanns en förhoppning om att kunna släppa delegaterna vid partiets konvent om ett par veckor fria, så att de kan rösta ner Trump, varpå man måste ha ännu en omröstning om vem som ska bli presidentkandidat. ”Nu är partiet ungefär lika enat som forna Jugoslavien”, skriver någon bittert.

Och Meryl Streep har gjort en imitation av Trump, inklusive utstyrsel, orange brun-utan-sol, röst och hårrufs: https://www.theguardian.com/film/2016/jun/08/meryl-streep-donald-trump-impression-newyork

Tala gärna om hur hon låter! Blev det bra? Kan inte få i gång ljudet på den här datorn.

PS/ I.G. i Norge – om du ser det här, hör av dig. Jag har försökt ringa, men tas tydligen för en försäljare.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s