Sommarmodet 2016 och förberedelser.

Utan bilder. Horribelt.

Först dock: Sara Mohammad skriver om feministers och kulturrelativisters och förmenta ansirasisters naiva motstånd mot burkaförbud (deras resonemang låter logiskt, men skulle bara vara det om verkligheten vore en helt annan än den är):
http://www.expressen.se/debatt/sara-mohammad-slojfortryck-ingen-mansklig-rattighet/

Sommarmodet: När jag tittar mig omkring, är det förvånande få som lägger ner omsorg om sitt yttre. Uniformen är tisha eller linne eller skjorta och shorts. Utan någon vidare tanke på matchning. På Expressens redaktion var klädstandarden oväntat genomtänkt, måste jag säga, det var kostymer och klänningar, trots att de allra flesta jobbar enbart från datorn. På stan – not so much.

De som verkar blomma mest är faktiskt äldre damer med eller utan rollator, de tänker till innan de går ut, vilket är kul. De kommer i rödblommig klänning med matchande knallröda skor, eller svarta byxor och topp i svart och guld, eller vita brallor och randiga tröjor i svart och vitt. De lyser upp stadsbilden, det gör de. De unga tjejer som tänker till har just nu gärna vida svarta byxor och en slät beige ärmlös blus, vilket är snyggt på de flesta.

Det finns förvånansvärt många långa halvslafsiga klänningar i trista färger, dock. En konstig trend som jag just blivit varse är att gå och hålla i den långa kjolen med ena handen, även på slät mark utan vattenpölar.

Rätt roliga är en del av de karlar som vill skicka ut en signal till andra killar: Grabbar, här kommer jag, mysig och kul! I förrgår såg jag en lång, medelålders räkel med tatueringar, vita capri pants, vit brynja, Tintin-hår och den där lilla scarfen i halsen. Hoppas det funkade!

Själv har jag också en uniform som inte lyser upp någonting men i alla fall inte heller stör (och det enda jag står ut med att ha på mig denna våtvarma sommar): De vita thaibyxorna, vit t-shirt och en nougatfärgad bomullskofta som jag älskar. Nyligen gav jag också upp försöken att få ordning på lejonmanen. Inga papiljotter i världen fungerar i detta väder, och jag är för lat för att gå till frisör.

Grunnade alltså framför spegeln och kom fram till att jag ju kan utnyttja min plötsligt påkomna halvkrullighet. Tog alltså stora saxen och klippte här och där, lagom ojämnt, och det verkar fungera eftersom lockar inte precis försvinner i fukt. Så det enda jag gör på morgonen är att blaska vatten i håret, så får de lockar jag har lagom spänst. Huvudet blir lättare också utan jättemoppen! Och så ser jag roligare och gladare ut. Uppiggande.

Pifflandet med täcket gör också att jag äntligen sover lite mer, vilket klarar tankarna. En person som inte sover orkar inte mer än det mest nödvändiga och får inte särskilt vida vyer om någonting, även om inspirationen alltid finns där. En kvarts huvudvärkstablett en halvtimme innan man lägger sig dämpar dessutom fysiska ontigheter. Det är bra men konstigt att man kan vara så känslig för låga doser som jag är – kommer jag till sist att bara vifta med tabletten ovanför vattenglaset? (Under migrän-eran var det inte så, kan jag ju lugnt säga.)

Det här med hår, täcke och sömn är mina första förberedelser inför hösten. Jag måste fungera, och fungera på topp. Idag fortsätter de med andra basaktiviteter och lite foto.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s