Lokala nyheter

Hur ska det gå?
Stötte på mannen jag kallat ett namn som börjat med B (och som, visar det sig, faktiskt heter så) och undrade vart Lucifer tagit vägen – hans treåriga grönlandshund. Jo, den har han blivit av med. Och han tror att de kommer att avliva den, eller att de redan gjort det.

Vi satte oss i kaféet och B drog fram alla sina papper i ärendet. Flera veterinärundersökningar, underlag för omhändertagande, foton av hunden i hundstallet. Jag har inte lusläst ännu, men alla boxar visade u.a. (utan anmärkning) utom en, där det stod att hunden har muskelatrofi. I ett annat intyg inte ett ord om muskelatrofi. Inget som ömmar. God vikt, 33 kg, ska vara 30-32 kg. Inga fel på pälsen.

Ena fotot visar Lucifer som han är: Nyfiken och OK. I det andra kurar han och ser rädd och hunsad ut. Jag har aldrig någonsin sett hunden så i verkligheten. Han är alltid glad, framåt och ivrig.

Kruxet är B själv. Hunden mår bra, men lägenheten är stökig och B uppenbarligen inte i hygieniskt bästa form.

Det finns ett läkarutlåtande. B har inga skador eller blåmärken som tyder på fall, och jag själv har aldrig sett honom berusad. Något är inte kosher, men då kunde man ju hjälpa B (om han tar emot det) och i varje fall inte avliva en treårig hund som mår prima.

B har lämnat in en polisanmälan. Folk som känner honom och hunden har skrivit stödjande utlåtanden.

Det här har jag egentligen inte tid med, om sanningen ska fram, och det kan hända att B faktiskt i längden inte kan ta hand om sin hund, som vad jag förstått inte får springa tillräckligt. (B motionerar honom i t-banetrapporna, det vet jag, men inte vad som sker för övrigt.) Men jag gillar inte riktigt handläggandet av det här.

Är B kapabel att börja duscha och något så när fixa sin lägenhet, och kan han få en ledsagare som går ut med honom och hunden, till exempel? Lösa hugskott. Men inte ens folk som verkligen, verkligen behöver assistans, får det ju inte längre (regeringen, jag skäms över er för det), så jag tror han ligger pyrt till. Några råd?

Fortsättning följer. Jag hoppas att B inte hoppas för mycket på mig. Jag lämnade honom på ett annat bibliotek, men han dök upp här nyss, och sitter vid en annan dator.

(PS. Ser nu i psykiaterns utlåtande här bredvid att B är sorgsen vid tanken på att hans hund kan komma att avlivas, det skulle inte vara rätt – vilket psykiatern är benägen att hålla med om.)

Publicerat av

annikabryn

Annika Bryn Kriminalförfattare i Stockholm. Även litteratur-, film- och teatervetare och frilansjournalist. Tre böcker: Den sjätte natten, Brottsplats Rosenbad och Morden i Buttle. Den här bloggen handlar om vardagsliv i skrivarlyan, böcker, film – och så blir det en del humor och en del vassa samhällskommentarer om demokrati och miljö (från orubbligt demokratiska och humanistiska utgångspunkter). Kontakt: annikabryn@hotmail.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s