Snabbt som tusan.

Kan tyvärr inte uppmuntra någon, är på uselt humör, ledsen och ensam och eländig. Ja. Sånt man inte pratar om.

Fast igår blev jag lite uppmuntrad själv av ett impromptuprat med en kille i neonväst som låg på magen på en trottoar i mörkret och tycktes gräva i marken med en tesked. Kunde inte låta bli att fråga om han hittat något guld. Det hade han inte, han letade efter en gäckande elkabel som SKULLE vara där någonstans. När vi hade haft ett litet banter ett bra tag, beslöt han sig slutligen för att hämta en maskin och gräva upp lite mer.

Jag har hittat en anteckningsblock från 1983 (har jag nämnt det redan? Disträ är mitt andra namn) där det står intressanta saker om vad jag tjänade, vad saker kostade (har ni förresten sett de nya futtiga kopparfärgade enkronorna, som alla 60plussare kommer att fumla med och tycka att de ser ut som gamla tvåöringar? Pengarna alltså, inte 60plussarna!), och början på en kul pjäs som jag faktiskt borde slutföra. Som vanligt tidlöst tema, det är bara mobilerna som fattas. Skarp och rolig är vad den är.

Där står också om killarnas band och mina tänkta scener för en liten dokumentär om deras band. I en skulle tre av dem stå och RÖKA (va? var jag beredd att offra dem för konsten?) och Peters sång Sally nämns flera gånger. Jag var så tagen av den sången, den hade ledig platsat på ett Beatlesalbum. I många år kom jag ihåg den. Hoppas han spelade in den någonstans.

Och så historien om B och hans hund. Jag har läst genom ett antal officiella papper, och hela historien är skum. Och de har gjort det förr. Det finns kort sagt ingen beslutsunderlag för att ta hans hund. Jag har talat länge med den uppfödare (i en annan del av landet) som han köpte hunden hos, och hon anser att han är en av de bästa hundägarna hon haft. Han kom ner i egen bil och prutade inte, och hon känner honom väl. Jag hinner inte berätta mer, men den hunden ska inte omhändertas och absolut inte avlivas.

Publicerat av

annikabryn

Annika Bryn Kriminalförfattare i Stockholm. Även litteratur-, film- och teatervetare och frilansjournalist. Tre böcker: Den sjätte natten, Brottsplats Rosenbad och Morden i Buttle. Den här bloggen handlar om vardagsliv i skrivarlyan, böcker, film – och så blir det en del humor och en del vassa samhällskommentarer om demokrati och miljö (från orubbligt demokratiska och humanistiska utgångspunkter). Kontakt: annikabryn@hotmail.com

2 reaktioner till “Snabbt som tusan.”

  1. Med stigande ålder har jag kommit på mig själv med att tilltala obekanta människor på gatan, när det enligt mig funnits anledning. Det har bara varit positivt hittills. Och aldrig gjorde jag väl det före 60 års ålder.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s