Det går inte an.

Var ska man börja?

Det går inte an att en regering bryter mot lagen om stöd till olika sorters handikappade som, enligt denna lag, har rätt till det bistånd som behövs för att de (och deras familjer) ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Vilket är vad som nu händer, när Försäkringskassan (som redan i många år fått/sett som sin uppgift att vägra ersättning enligt gällande sjukintyg) skär ner dessa bistånd på ett orimligt sätt. Kan man stämma en minister? En regering?

Det går inte an att Vatikanen är så inskränkt att vår kvinnliga ärkebiskop setts som ett hinder för det ekumeniska möte som nu äger rum i Lund (nej, hon är inte inbjuden att officiera tillsammans med de manliga höjdarna). Det finns många och värre saker att säga om den katolska kyrkan – liksom om många andra samfund – och de ska sägas, men den ynkedom till förolämpning som vi just nu ser, och som Jacklén storsint tar, visar väldigt tydligt på småttigheten i det hela.

Det går inte an att regeringar går med på att skriva handelsavtal som ger företag rätt att stämma stater om de inför lagar som kommer i vägen för dessa företags vinst. Det är helt absurt. Internationella företag är designade att skapa mesta möjliga vinst, medan regeringars uppgift är att värna om folkets bästa och reglera företagens framfart när folkets bästa och deras vinster råkar i konflikt. Det är skrämmande att vallonerna var de enda som stod emot, men alla tycktes ta för givet att de måste ge sig, vilket de möjligen har gjort (det är lite oklart).

Det är också skrämmande att Ekot i P1 rapporterat om vallonernas motstånd utan att (för det mesta) säga vad motståndet gällde. Och på ett annat plan är det skrämmande att SvD, som jag trodde hade respekt för demokrati och lagar, rapporterar om Donald Trump som om han vore en normal kandidat (”nu är han med i matchen igen”, rapporterar en rubrik idag).

Det går inte an att skolan slutar ge kunskap – inte bara till barnen, utan vad jag förstår redan till dem som ska vara deras lärare. Det som trettonåringar tidigare förutsattes kunna läsa och förstå anses svårt för universitetsstudenter idag. Jag råkade i samspråk med en kvinna på ett förlag som ger ut böcker som ska utveckla lärare, vilket gjorde mig glad – tills damen sa att skolan inte behöver lära ut konkreta fakta, ”det är annorlunda idag, nu vill man diskutera med barnen, det finns ju kunskap på så många andra håll”.

Det var det mest svävande strunt jag hört på ett tag, mina nackhår reste sig. Det föll inte damen in att för att några alls ska kunna lägga ut dessa kunskaper ”på andra håll”, dvs huvudsakligen nätet men också i böcker, måste ju DE få dessa kunskaper någonstans ifrån – dvs från sina lärare i skolor och på universitet. Dessutom tänkte hon inte på frågan om hur barnen – och deras lärare – ska kunna veta VAD de letar efter, eller utöva källkritik, utan egna kunskaper.

Sossar, mp:are, V – vad attan håller ni på med? Alliansen, hur tänker ni?

Annonser

2 reaktioner till “Det går inte an.”

    1. Det är katastrof. Direkt vuxet ur flumskolan. Fint, lyssna på eleverna, men hur ska de kunna diskutera något på allvar innan de vet något? Lärare ska undervisa och se till att det går in i elevernas skallar – dvs, att de kan återberätta det de fått veta. Metoden lär ut x, ge x i hemläxa, och förhör sedan x, funkade.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s