Vinter, vinter…

När man bor i ett land med definierade årstider, får varje ny höst, vinter osv en att minnas. Nu är det +-0 i Stockholm, isigt och halt och smältande snö på gator och trottoarer och mulet, och minnena stiger upp: När jag åkte skidor med ungarna i Lill-Jansskogen. Kylan över fälten och skogen i Rickeby, och brasan inomhus.

Och vad finns det för nyheter? Jo, jag fortsatte envetet med mitt provfilmande idag, och det som blev bäst var faktiskt när jag tittade in i kameran och sa, full i skratt: Det här ser för hemskt ut! Först måste jag sänka den där kameran… (gick undan och kortade benen på stativet, satte mig igen)… och så måste jag skaffa en annan skådis!

Jag var teatralisk först (med en jäkla bra artikulation, sitter i från Willy Koblancks teaterskola). Sedan drog jag ner på det, och det blev lite bättre, man lyssnade mer – men fortfarande hade jag inte ens kvalificerat mig för att komma in i en scen med en enda replik, som ”Middagen är serverad”. Tröstade mig med mig att Humphrey Bogart i sin teaterungdom i New York på tjugotalet faktiskt lyckades fullständigt förstöra sin enda replik i en tidig pjäs. En vän satt i salongen och våndades – ”han var så dålig!”

Nu har jag petat in lite entusiasm och frihet igen, jag spände av och lät henne vara en innerst inne sund och glad person som har ett problem som hon tänker lösa, vilket gjorde det hela roligare , och insåg plötsligt att jag själv inte har gjort det jag progagerar för och faktiskt kan – tajmat text och spel. Jag lyder inte mina egna råd! Men jag följde en del impulser, sjöng till exempel, medan jag lät henne halsa en öl (vatten).

Det är också en enorm differens mellan mitt ansikte och kroppsspråket. Det ena visar min ålder, det andra är ungdomligt och fullt av energi. Jag ska ge det en dag till, för att se om jag kan hitta den där balansen som både får fram texten och visar vad hon (rollfiguren) tänker på.

I fredags hade Lucifers husse och jag ett möte. Han har forskat vidare och kom med en del tänkvärda inlägg, som jag kommer att använda i vårt överklagande till kammarrätten. Jag har också fått kontakt med hans dotter, som bor i Australien.

Och det slog mig igen hur han innerst inne egentligen är en harmonisk person. Om de tragedier som drabbat honom inte hänt, hade hans intelligens, psykologiska insikt, humor och naturliga nobless varit det man först märkt.

IGÅR missade jag en teaterföreställning för andra gången. Kerstin E jobbar med Nadja Weiss som sätter upp sin fars pjäs Rannsakningen på Orionteatern, och de behövde lite provpublik. Förra gången kom jag inte iväg. Den här gången hamnade jag på fel buss och insåg att jag inte skulle hinna. Så istället gick jag och såg Café Society (Woody Allen) som händelsevis började en kvart senare. Kanske mer om den senare!

Annonser

2 reaktioner till “Vinter, vinter…”

  1. Hoppas filmen var bra. Vi får se om jag kan ordna in dig på Rannsakningen senare. Jag kommer att vara kvar som sufflös även efter premiären, som är på tisdag.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s