B, Patrik mm.

I förrgår hade ju B och jag sammanträde igen. Jag förklarade överklagandet och han läste det och var nöjd. Sedan fick han en tjusigt inslagen kombinerad julklapp och födelsedagspresent.

Vilken sorts bok ger man till B? Deckare verkade inte vara bra, inte heller en vanlig roman. Kanske någon form av lyrik? Men B har ju gett intryck av att vara intresserad av fakta och historia, så jag hade köpt Karin Bojs Min europeiska familj under de senaste 54 000 åren.

Han blev nästan chockad. Ger du en bok till någon som har dyslexi? försökte han, men det vet jag mycket väl att han inte har. Vem ska jag ge den till sen? undrade han. Är det din? Nej, den är bara till dig, och du ska ställa den i bokhyllan. Så han började bläddra, och vi kom in på trettiotusenåriga flöjter och liknande. I själva verket har B informerat sig om en hel del via nätet och tidskrifter, men eftersom hans grundbildning inte är den bästa, är hans kunskaper anekdotiska och han har ingen riktig kronologi – vilket han, tyvärr, delar med en hel massa skolungdomar av idag. Jag har pratat med intelligenta tjugoåringar som inte har en susning om skillnaden mellan världen för tio tusen år sedan och den för fem tusen år sedan, eller fem hundra år sedan.

Så det mötet handlade rätt mycket om jägare/samlare och mammutar och dylikt, förutom våra huvudsakliga diskussionsämnen.

Igår träffade jag Patrik Schylström på Stadsbiblioteket för att prata lite kring utställningen. Jag hade med lite provbilder och vi kunde snabbtesta hur de såg ut på kaféets höga väggar och i den belysningen. Allt såg OK ut. Sedan åkte vi upp till kontorlandskapet och han laddade upp bilder och lite text från mitt USB-minne till programblad och liknande.

Patrik är en otroligt trevlig person. Man får lust att sätta ett glas vin i hans hand och sitta och prata. Till folks vernissager ordnar han dryck och snacks och intervjuar dem från den lilla scenen på bottenvåningen.

Sedan gick jag till labbet för att ordna med fotot som Roland ska få, en liten version av det han valde, kroppsbyggaren på Non Solo utekafé i somras. Han ville ha bort ett litet blänk innanför fönstren, så det har jag pillat jag lite med i Photoshop. Vi ses i nästa vecka – det ska bli kul att se de dior från åttiotalet som han scannat hemma.

En av dem visar ett intressant tillbommat gammalt hus på Manhattan med rosa mineralull i burspråksfönstren och en liten sorgsen bar i bottenvåningen, ”The Pink Poodle”. Undrar om det finns kvar? En annan visar en man som sitter och spelar i Central Park, han har med sig en hel liten vagn med notställ och olika instrument, bland annat en banjo. Han spelar inte för pengar, utan för sitt eget höga nöjes skull.

Tydligen lackar det mot jul, för Supergrannen har satt upp en krans i rött band på sin dörr. Jag har plockat fram en pnutteliten tomte och tänker köpa en hyacint.

Nu sitter jag och förbereder bilderna till utställningen, bestämmer storlek, beskär och lägger i ordning för ett slutgiltigt val. Idag lade jag bilder av Monica Rolfner, Peter Gardiner, Mia Lodalen & Unni Drougge (som jag inte känner, men jag har en kul bild) och Stieg i svartvita foton i storlek 30×40. Sara Paretsky tillkommer. Ska jag ha med dem? De skulle kunna bilda en fris nedanför större bilder. Sedan har jag dokumentära och nonfigurativa, några färgsprakande.

Nästa vecka gäller det böcker. San Fransiscoboken slocknade ju i två olika redigeringsmedhjälparincidenter och privata sorger (min mors död, till exempel), men den finns ju här, och DEN bryr sig varken om redigeringsmedhjälpare eller min familj!

Frågan är: Kan jag ge ut en bok som utspelas 2009? När Obama just blivit president? Eller måste jag skriva om den, och då påverkar det också intrigen? Jag lutar åt att låta den vara som den är, redigera den mindre perfekt med s k horungar och allt, och släppa den via Publit. Då hamnar den på Adlibris, om inget nytt hänt sedan jag pratade med dem senast. Sedan finns det två andra böcker – förlåt, tre – att ta tag i. Och aktiebolaget och filmerna. Och se B’s mål i hamn, det kan börja bli dags för publicitet.

För övrigt kan man gå på trottoarerna igen. Våren är som sagt här! Grapefruktplantans nya skott växte flera centimeter på en enda dag i veckan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s