Livet /uppdaterat

Jag har just haft ett möte med trevliga. Patrik Schylström som ordnar utställningen på Stadsbiblioteket, vi skrattade och skojade, och enda syftet idag var att ta en bild av mig. Utomhus, vid ett svart träd, i halv storm. Han trodde att jag skulle försvinna in i barken, så jag tog en provbild av honom med svart rock, och den blev helt strålande, så den ville han ha själv. Roligt! Och jag tror de av mig blev helt OK också. Den sista knäppte han just som jag rörde mig mot honom, jag ser ut som om jag skrattande kastar mig mot en stor lockande glass.

Vi har ett möte imorgon också. Och på vägen ut såg jag att de fått upp min affisch redan, bland dem om andra event.

jag behövde verkligen skratta. Igår fick nämligen B ett ledsamt besked, kammarrätten hade meddelat mig per post att de inte ger prövningstillstånd. De påpekade att de läst alla handlingar (som alltså bevisar att omhändertagandet av B’s hund byggde på lösan sand) och kommit fram till att ingen prövning behövdes. Inga resonemang, inga skäl. Man känner det som om man satts på plats av en tribunal av Kafka-gestalter.

När B förstod vad jag tänkte säga när vi sågs på biblioteket, sa han: -Nej! Nej! säg ingenting! Så jag väntade lite. Sedan fick han veta, och brast i gråt. Han gick fram och tillbaka och grät, kröp ihop. (Jag fick förklara för den chockade bibliotekarien vid disken.)

Man kunde tro att han skulle bli rasande, men han har inte ett uns av arrogans i sig. Istället kved han: -Varför? Vad är deras drivkraft? vad driver dem att göra så här? Vad är det? Vad tycker de att de har sett? Vad säger de till varandra?

Han har ingenting. Han växte upp utan pappa, med en stundom sjuk mor och mobbades i skolan, sparkades en gång medvetslös och måste opereras. Han var begåvad, byggde en fungerande TV vid 16 och drömde om att bli ingenjör, hade planer och fantasi. Men han togs in på mentalsjukhus på de generella grunder som användes då (min amatörmässiga tro är att han helt enkelt har Aspergers) , sprutades full av medicin och elchockades. Hans äldre bror dog på samma sjukhus vid 34 år ålder. När B slutligen kom ut, kände han (och en barndomskamrat som vi tillfälligt får kontakt med bekräftar) att han förändrats. Han säger själv att han kreativitet försvann. Drömmen att bli ingenjör försvann. Han försökte ändå skapa sig ett liv, vilket måste ha krävt ett ohyggligt stort mod. Hans flickvän ville ha ett barn och det fick de, men det togs omedelbart omhand och det slutade i tragedi för mamman. B berättar att han en gång gick till spädbarnshemmet och kidnappade sin lilla dotter för en liten stund. Sedan kom polisen.

Trots sviterna av det han utsatts för konstaterade en psykolog, som utvärderade honom för många år sedan, att han var stabil och mycket begåvad, och inte aggressiv alls. Precis min uppfattning också, utan specialistkompetens, nu långt senare.

B kämpade vidare. Han skaffade hundar, de enda han vågade älska, krama, gå långa promenader med, lära sig allt om och pyssla om. Men han angreps ständigt av privatpersoner, väktare, tillkallade poliser som tyckte han var konstig. Eftersom det han gjorde (lät en hund sova utomhus när det var varmt, t ex) var logiskt och ofarligt, förstod han inte varför människor blev så aggressiva. Många myndighetspersoner försökte faktiskt hjälpa honom och tillbakavisade en hel del anmälningar, men attackerna upphörde aldrig. Jag kan inte berätta allting här och nu, man han fick aldrig vara i fred med sina hundar och ifrågasattes hela tiden. Jag förstår inte hur han orkade. Två hundar avlivades på märkliga grunder.

Nu är han 73 år och bröt ihop inför mina ögon, efter att hållit sig upprätt under månader. Han hämtade sig några minuter, sedan började han gråta igen.

Vi gick till andra biblioteket. Samma sak där. Jag kunde bara hålla mig i närheten och stötta. Ingen störde oss. B grät.

Han har kämpat hela sitt liv. Han fick inta ha sin bror, sin mor, sin far, sin hjärna, sina drömmar, sitt barn, och ändå stretade han vidare. Och nu får han inte ens ha hund. Och det sista man gör är att slänga en räkning på 19.282 kronor på honom.

Hunden är hans liv. Han säger att han inte vill leva nu. Det är inget hot, det är sorg. Han tar sig om hjärtat – ”det gör så ont, det gör så ont – Lusse, Lusse…”. Och jag blir kall av ilska när jag tänker på den myndighetsperson som praktiskt taget kvittrade i telefon till mig, så nöjd med sin insats, och faktiskt ljög mig rakt i ansiktet. Jag blir kall av ilska när jag tänker på den person i en av rättsinstanserna som satt för sig själv och bara skrev ett avslag utan att ens titta på och fundera över de handlingar han (eventuellt) fick, varpå han sa till mig att han nu lämnat fallet bakom sig, och på en rad andra som slirat på sanningen, tricksat och manipulerat.

Kanske på grund av grupptryck. Kanske av kulturell konsensus. Kanske av bekvämlighet – det är jobbigt med alla dessa anmälningar. Kanske bara för att de tycker B ser slafsig ut. Kanske för att de är förbannade på någon annan som de inte kommer åt och tar ut det på B, för det är så lätt (och alla vet ju att någon som ser ut som en uteliggare måste vara skum och inkompetent, eller hur?) Kanske för att de inte tycker de kan göra något och känner sig hjälplösa i andra fall, men nu kan de vinna. Kanske för att de bara tycker att de följer paragraferna – när de, uppenbarligen, faktiskt inte gör det. Men B kan inte försvara sig. Samhället har tagit allting från honom, och det slutar aldrig.

Jag har svårt att klara det också. Jag är inte personligen vän med B, jag grep in därför att det var en orättvisa på gång, men det tar på mig, och jag fick hålla tillbaka tårarna igår. Att hjälpa B mot muren av motstånd är som att försöka få kontakt med zombier. Inatt kunde jag inte sova och vaknade med hjärtbesvär. Gick upp, tog en kopp kaffe och löste två sudokun som jag kört fast på. Lade mig igen, fortfarande med hjärtbesvär.

B försöker. Jag vet inte om han klarar det, men han försöker.

UPPDATERAT/ Nu har jag mött B igen idag, och han visar stamina.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s