Lördag

”Gläds, för idag är första dagen på av slutet på Trumps presidentskap”, skrev någon på Mailonline idag. Andra undrade varför i all världen vanliga amerikaner stöder en kapitalist som aldrig brytt sig om dem, och får till svar att vanliga människor inte riktigt kan se det och är imponerade av att han klarat sig utan donationer från storkapitalet, och därmed står fri från påtryckningar. Grejen med det är förstås att det spelar ingen roll om de donerat eller ej, eftersom han ändå kommer att ge dem allt de vill ha – de stora företagen ska få göra vad de vill för att kunna tjäna pengar, är ju hans grundidé.

Nå, Trump aside – tittade genom lite filmmappar nyss, och de handlar fortfarande påfallande ofta om ”två unga män som…” eller ”en ung pojke…” – ja, ni vet. Jag skulle vilja göra en film med idel kvinnor, och den skulle INTE handla om tre systrar som besöker sin döende mamma och samtidigt luftar sina relationsproblem, eller tre kvinnor som åker bil i Australien för att glömma sina dumma ex, eller dylikt. Nej, det ska vara en film om t ex politik eller rättsfall eller vilket vanligt tema som helst där ALLA (av en händelse) är kvinnor – chefer, jobbare, domare, journalister, företagare. Och de ska verkligen vara kvinnor, inte karikatyrer av män.

Men det är inte den jag håller på med nu, förstås, det är en om ett frånskilt jämstarkt par som ar arga och ömsinta och allt man är, men INTE gnällputtar. Jag hatar de där gnälliga tonfallen på film. Sånt kan man skriva i sömnen! Låt rollerna vara förbannade, ledsna, sorgsna, roliga, känslomässigt sköra och ömtåliga, fundersamma, ta deras längtan efter kärlek på allvar – men självömkan är porten till lergropen, både på film och i livet. Hamnar man i den, tar historien slut.

Och så B: En polisgruppchef förklarade att hon kunde avskriva hans skuld på 19.826:- för hans omhändertagna hunds vistelse på hundstallet. Jag skrev ett bestridande med två skäl, det ena att B inte har pengar vilket alla vet, varför det kostar staten onödig pappersexercis. Det andra (det viktigare) var det humanitära, att han har en hjärnskada, att hunden är hans allt och togs på minst skakiga grunder, och att dessa inkassokrav skulle förstöra resten av hans liv efter att han förlorat sin hälsa, sitt barn, och sina hundar gång på gång utan skäl. På det fick jag ett iskallt, helbyråkratiskt svar som ENBART tog upp den monetära aspekten (han har inga pengar) och meddelade att skulden skulle hamna hos kommerskollegium och indrivas. Den andra vinkeln nämnde hon överhuvudtaget inte. Så om hon inte skrivit ut mitt bestridande (i mailform) och häftat fast det vid sitt eget svar, vilket jag betvivlar, kommer en eventuell framtida grävande journalist inte att få korn på att det FANNS några andra skäl.

Hon kan hävda att hon får göra så här. Men hon måste inte göra så här. Hon hade kunnat fatta det etiskt rätta (och för samhället billigare) beslutet. Men det gjorde hon inte.

När jag fick detta i min hand, dog min tro på rättsväsende och polis helt.

För det här är B’s fall i ett nötskal. Aspekter förtigs, argument diskuteras inte, papper läses inte, bevis tas inte del av, något som gäller en människas tillvaro behandlas som ett kvitto som ska skrivas under.

Vad jag kan säga är att om B inte fått de skador han har, hade han mosat både polis och kammarrätt, för han har en otrolig energi och (i grunden) mycket skarpa tankar. Han kliver med stora steg genom tillvaron. Och nu tänker han skaffa en god man, så vi hade en stund där jag präntade in i honom att INTE, ALDRIG, ge någon annan tillgång till bankkontot dit hans pension går. Han lovade.

Nu: Tillbaka till projekten.

Annonser

4 reaktioner till “Lördag”

  1. Men ”amerikaner” stöder inte Trump. I alla fall inte fler än en dryg femtedel av dem. 58 miljoner av totalt 320. Jag förvånas över att valet kan kallas demokratiskt.

    Gilla

    1. Så sant! Jag borde ha skrivit ”vissa amerikaner”. Dessutom fick ju Clinton nästan 3 miljoner fler röster…

      Besvärligt det där att så få röstar. Men det är besvärligt med ”röstplikt” också. Mycket vore vunnet om USA kunde bli med inbjudande vad gäller att rösta, så att folk inte a/ måste registrera sig på krångliga vis (och bli motarbetade om de är svarta eller med sydamerikanskt påbrå) och b/ ha få röstlokaler, ofta på stora avstånd och med ohemula öppettider, så att människor förlorar arbetsinkomst.

      Gilla

  2. Precis – vilket leder till frågan: Hur skulle 3-4 miljoner illegala invandrare kunna rösta falskt på Clinton, som Donald Trump hävdar? När inte ens infödda amerikaner alltid lyckas rösta? (”Tyvärr, dina födelsehandlingar försvann i en brand…”)
    När journalister frågade pressekreteraren om detta, blev svaret: ”Han tror det.” Eller, ”det baseras på uppgifter han fått.” Vilka uppgifter? Det får man inte veta.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s