Tillbaka till säkerhetsnålen.

Lite för stressad för närvarande, tydligen, för nu är jag tvungen att hålla ihop de tidigare ack så trånga brallorna med en säkerhetsnål igen. Suck. Tillbaka till mer ost och grädde, har slarvat med det på sista tiden.

Rulltrapporna vid Odenplan funkar oftast inte – nu funkade den ena, den som gick NEDÅT, och jag skulle upp. Pga sömnbrist (trött och glåmig) tog jag hissen istället för de feldimensionerade trapporna, och det var det värt, för när hissen kom var den full av fyra medelålders glada franska turister som stod med ryggen till. De trodde de skulle ut åt andra hållet! Jag slog välkomnande ut med handen, och de skrattade och sa merci.

De senaste dagarna har det varit långbord på den här lilla puben, två till och med. Folk från olika länder (svensktalande besökare, antar jag, utom en och annan engagerad engelsktalande amerikan som lusläser allt om Trump på nätet just nu och därmed även hamnar på mitt lilla ställe). Själv lyssnar jag ju på radio medan jag pifflar med bilder, och i morse ställdes frågan: Vad får statsminister och regeringsmedlemmar säga om enskild svensk person? Det finns inget enkelt svar på det. Kan en statsminister, vars ord ju väger tungt och måste vara välvalda, kommentera Janouchs märkliga påståenden om ett ”krisläge” i Sverige, att vi alla är rädda och många beväpnar sig? (Gör ni?) Nu sa han att hon kom med konstiga påståenden, och det enbart efter att ha blivit direkt tillfrågad.

En debattdeltagare ansåg att Löfven hade ett svårt val där, för hade han sagt ”inga kommentarer”, hade det setts som att han höll med Janouch. Jag är inte så säker på det. Bäst för Löfven hade varit att säga att han inte kan recensera enskilda människors åsikter, men om journalisten undrade vad Löfven själv tror om skräck och allmän beväpning, så är det inte hans intryck av situationen i Sverige. Men det är ju lätt att fila på ett svar i efterhand. Han kom ändå rätt nära, och han är medveten om att civiliserade politiker inte kan agera som Donald Trump och ge sig på folk till höger och vänster.

Filmmanuset är i princip klart och jag ska (men vad roligt, jag höll på att skriva ”skall”! Det var inte igår!) skicka det både mailledes och på papper åt två olika håll. Dessutom skulle jag vilja att en ung person läser genom det och påpekar ord och vändningar hon inte är bekant med. Det betyder inte att jag automatiskt rensar ut dem, eftersom jag vill att dialogen ligger ett litet, litet snäpp över vardagssamtal (är man FÖR med sin tid, åldras filmen snabbt), men det är bra att veta. Sedan är det det outgivna boken. Jag velar mellan att få ut den som påskekrim och att ge den till ännu en förläggare. Sedan är det en bok med det bästa ur bloggen – det roligaste, eller mest träffsäkra, eller mest välskrivna – som kunde vara kul att få ut lagom till sommaren. Sedan är det språkessäboken – nästa jul? Sedan är det två andra filmmanus och en teaterpjäs, men de har ingen tidsram.

Och så vill jag att äldste sonen ska utöva sin krönike- och musikbegåvning så att jag har något att googla på och vi alla får fina och smarta saker att läsa och lyssna på. Kör!

Annonser

2 reaktioner till “Tillbaka till säkerhetsnålen.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s