Humor i skrivlyan.

Satt i godan ro i morse och kollade den reviderade versionen av en film arbetsbetitlad ”En kopp kaffe”, medan gubbarna grejade med sitt i köket. Det finns inga dörrar mellan stora rummet och hallen, så jag hörde allt som hände. Det störde inte mig – så fort det är hyfsat lågt buller jag inte har ansvar för, kan jag koppla av allt runt mig.

Men nu råkade det bli rätt kul. Mina två roller (ett frånskilt par, inte alls kontanta) satt just och berättade sina erotiska fantasier för varandra, och de råkade stämma så bra med vad jag hörde från köket, där en hantverkare satt och kämpade för att lyckas såga av någonting inne i väggen, medan han konfererade med någon på telefon.

Så i filmen berättar Tom någonting ganska lamt för Linda (som sitter och ser skeptisk ut bakom sitt skrivbord) hur han tänker sig att hon sitter halvt avklädd på snedden över en Harley Davidson och drar honom intill sig, och in i sig, när IRL-gubben i köket plötsligt hojtar:

-Det är för jävla tajt!
-Men försök med dittan duttan? säger kollegan i telefonen.
-Ja, men jag kommer inte åt! svarar köksmannen.

Och så där fortsätter det, och jag börjar fnissa. I filmen kämpar Tom och Linda med sin havererade relation som de innerst inne ändå vill rädda, och hon berättar också om en fantasi som är bra mycket mer suggestiv än hans, medan stön och stånk och passande kommentarer silar in från köket.

Till slut går jag ut och berättar glatt för att roa den jobbande gubben att här sitter jag och skriver en kärleksscen, och så ropar han att det är för jävla tajt, och glömmer att telefonen är på.

I den blir det dödstyst. Den andra gubben någon annanstans i huset kan ju inte se oss, och befarar (eller hoppas?) kanske att hans stackars polare blir förförd av hemmavarande kvinna, sånt har man ju hört om.

-Är du kvar? säger köksgubben till telefonen.
-Ja, jo, kommer det lite avvaktande.
-Det här blir som en podcast! säger jag glatt för att lätta stämningen, men inser att det kanske varken gör från eller till.

Hur som haver, det där han sågade kom tydligen av till sist, eller hur det var, och sedan kollade jag vidare medan borr-ljud kom från våningen under och från andra sidan väggen i badrummet.

Jag traskar till biblioteket (jättekallt, men man måste ju ut och gå genom parken), tar en dator och finner till min glädje att ett av mina foton (”Säpomannens blick”) ligger på bibliotekets introsida. För övrigt hänger de riktiga fotona snyggt på sina platser i kaféet, ingen har halkat ner!

Och det ser väldigt fint ut, faktiskt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s