Krax och kris.

Går i park och hör märkligt tunna små kråkkraxanden. Tittar upp i ett träd, och där sitter en ensam liten talgoxe med ett för mig tidigare okänt idiom. Först flöjtar den som man väntar sig, sedan säger den plötsligt: Kraux. Kraux. Och så flyger den iväg. Är den en liten bortbyting som vuxit upp med kråkor, eller ska talgoxar låta så där?

Något av det finaste som finns är förresten att se djur, t ex fåglar, som roar sig. För länge sedan skrev jag här om kajan som hade kul med att åka kana ner i Klara sjö. Gång på gång! Och om talgoxar och blåmesar, som då kom i flockar till mina fönsterbräden, och som hoppade sidledes från brandbalkongsräcket rakt ut i luften utan att spänna ut vingarna och lät sig falla några decimeter, innan de började flyga. Bara för att det killade skojigt i magen, antar jag, ungefär som i en berg-och-dal-bana.

NYTT UPPLOPP i Rinkeby, där diverse slashasar kastat sten på polisen och bränt sina egna grannars bilar. Det är grabbar, men beskrivs som ”ungdomar”. Hade det varit tjugo flickor, hade de kallats flickor. Jag har inte sett de ursäktande journalistdraporna än, kanske de inte kommer, men ofta har det ömkats och tyckts synd om och talats om utanförskapet, som förvisso är en realitet – och ska bort – men för jösse namn. Jag har alltid undrat vad dessa journalister tror att grabbarnas mammor, systrar och grannar (som fått rutor sönderslagna och bilar förstörda) tycker? De hamnar i kläm på flera sätt, bland annat för att de ju inte vill låta som SD och fördöma hela förorten.

Det blir lite abrupt slut här. Trevlig dag!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s