Slice of life.

Tre långbord på puben igår! Hoppas ölet/shephard pie/skagenröra/fika var gott?

Idag har jag huvudvärk och känner mig inte alls så där vansinnigt pigg. Jag tänker gå hem, köpa en glass (åt den första glassen på tre år för några dagar sedan) och begrava mig i en deckare av Thomas Bodström. Hans, därför att jag vill ha kunskaper om regering/polis/advokat-världarna, som han har som advokat och f d justitieminister.

På tal om deckare hittade jag en äldre veckotidningsnovell (alltså min egen), maskinskriven, som skilde sig markant från de andra, därför att den var mer litterär, suggestiv och psykologisk (utan en massa resonemang). Den var faktiskt en version av en annan, betydligt mera rakt på sak skriven, som publicerades. Jag minns inte alls om jag skickade den speciella här någonstans, men det är en sådan som jag skulle kunna utvidga och ta med i en antologi, men inte behöva ändra annars. De tidigare är helt OK i sin genre, men inte bra nog att ge ut som bok.

På tal om rättsvärldarna har jag inte stött på B, hundmannen, på länge. Jag hade tänkt gå promenad med honom då och då för att försöka skingra hans sorg lite, men jag har förstått att han inte är så inne på det, han bara längtar efter sin av rättsväsendet faktiskt stulna hund. Då och då handskriver han något, så ledset, och scannar till fem-sex vänner och bekanta. En bibliotekarie jag talade med igår (när jag faktiskt letade efter honom) säger att han är så märkt av sin sorg, han ser helt förlorad ut. Och jag kan inte hjälpa honom. Inte han, men rättsrötan jag mötte hos polis, länsveterinärer, förvaltningsrätt och kammarrätt, gjorde mig faktiskt fysiskt sjuk, jag fick hjärtbesvär och var tvungen att lämna fallet bakom mig. Men min ilska mot och mitt förakt för dessa människor som faktiskt inte gjort sitt jobb på ett hederligt sätt, av slentrian och kanske för att hålla sig väl med varandra, är oförminskad. Det finns inga ursäkter.

Och på tal om rätt: Nu sticker jag ut huvet ur åsiktskorridoren och är helt med på EU-domen som ger arbetsgivare rätt att förbjuda hijab på medarbetare, förutsatt att inte just hijaben särbehandlas – även om det förstås är den som märks mest i sammanhanget, eftersom delar av islam fäster en sådan vikt vid den och det är meningen att den ska synas. Klädregler är inget nytt, man är inte banktjänsteman i shorts eller bagare med bar överkropp, och jag ser det som fullt legitimt att inte vilja se anställda med politiska eller religiösa symboler på sig – varken i kontakt med allmänheten eller med varandra. Det blir alltså upp till den enskilda personen att bestämma vad som är viktigast, jobbet eller att bära symboler.

I privatlivet,däremot, gör man som man vill. Om någon bär sig illa åt mot en person i hijab, försvarar jag den personen.Självklart.

Mot glassen. Utan stormsteg!

SENARE: Det blev glass, det blev deckare, och när jag ändå kände mig så slö passade jag på att göra tråkigheter som att torka golv och tvätta dukar som ligger i fönstren. Ska se om jag piggnar till senare ikväll.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s