En första gång för allt?

Vissa saker har gått mig förbi här i livet, och en av dem är ingefära. Jag har aldrig köpt färsk ingefära. Förrän igår.

Tamas på biblioteket har rekommenderat ingefära. Nyttigt på alla sätt och vis! Förmodligen har ingefära hyllats i tusentals år. Så jag har funderat på saken. Det betyder att jag tänkt på ingefära med stor misstro under ett par år. Man ska inte förivra sig!

Men häromdagen tittade jag länge på en korg knotiga beiga ingefäror i affären, och till sist valde jag en liten en, köpte den och la den i stålkorgen på diskbänken. Där låg den i flera dagar tyst och stilla och såg ut som en fet liten brontosaurus.

Men idag bestämde jag mig! Höften Hälften vågat, något vunnet! Man kan säkert liksom koka ingefärsvatten, tänkte jag, och skar av en bit. Det doftade helt underbart. Så jag skalade biten och skar i små bitar och lät dem koka fem minuter, och så hällde jag upp drycken och smakade på den.

Mm. Ganska gott. Jodå, *host*, gott. Men det brändes faktiskt lite. Man ska nog inte precis bälga i sig, tänkte jag. Så jag sparade resten.

Och så väntade jag ivrigt på effekten. Ungefär som en flintis karl, som köpt en dekokt med namnet Kalufso Rapido! av någon hästskojare, och sedan på ett rörande sätt står framför spegeln och väntar på att små fjun ska tränga fram uppe på skulten. Kände jag mig inte lite friskare redan? Lite?

Njaä. Inte precis. Det tar nog ett tag. Och man ska nog inte koka en halv brontosaurus.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s