Söndagsmorgon – blommor, intervju (inte med mig) och vart går lyriken?

Plingeling! Bryn ringer Supergrannen.
SG: Jaa?
Bryn: Jag håller på att drunkna i oregano! Vill du ha lite?
SG: Oj, vad har hänt?
Bryn: Den växer!

Strax efter: Möte i farstun. Båda i grå mjukisbrallor och tröjor. Bryn dessutom med mössa (det är den årstid då hyresvärden stänger av värmen så fort lufttemperaturen går över +3 grader) och med en näve nyavklippt färsk oregano. SG flinar och återvänder till sin mysiga lägenhet med musik i.

Oreganon blev som en jättestor tupé när den fått av sig plasten kring krukan och hamnade i köksfönstret. Dessutom har den blivit bästis med tiokronorsprimulan. Ni minns den? En blomsterhandlare hade ställt ut ett gäng halvdöda, vindpinade, huttrande primulor till reaförsäljning i blåsten, övertygade om att någon överbeskyddande dåre skulle bli varm om hjärtat och vilja rädda en. Japp, enter Bryn (som egentligen bestämt sig för att inte köpa någon blomma, men tio kronor…? och de levde ju i alla fall…? Och det VAR kallt!)

Primulan hem till vardagsrumsfönstret. Efter ett tag fanns EN liten blomma kvar, stor som en nutida enkrona, den där som ser ut som en leksakspeng. Stora, friska primulor på Ica flinade åt mig. Så fick primulan flytta ut till oreganon i köksfönstret, och plötsligt började det komma fler blommor! Än så länge små, men i alla fall! Var det trivseln bredvid oreganon som åstadkom underverk?

Vilket får mig att tänka på alla hjärtknipande klipp och bilder i mindre nogräknade tidningar, ni vet ”Osannolika vänner – björn sover bredvid get!” Jag gissar att olika panka zooanläggningar ibland söver ett lejon, sätter en kyckling mellan dess framtassar och tar en bild, i hopp om fler besökare.

Den notoriskt otrevliga, gärna rasistiska och tills ganska nyligen Trumpfrälsta Mailonline hade för ett tag sedan en sådan där film med ett lejon som lekte med ett antilopkid. Men i ett anfall av ärlighet skrev sajten faktiskt i ingressen. ”Lejonet lekte med och tog hand om den lilla antilopen. Tills det (lejonet) blev uttråkat och hungrigt.” Jag klickade inte på den artikeln.

Imorse hörde jag söndagsintervjun med f d JK Göran Lambertz, känd bland annat för att i ett antal artiklar hävdat att de som fällde Qvick för en rad mord inte alls hade gjort fel, så som bevisläget såg ut. Hans resonemang var lite svårförståeligt, men mycket omtalat. Nu satt han där med en intervjuare som låter ung och har knarrig röst, och inte verkade så väldigt insatt.

Intervjun var förstås till för att vi, lyssnarna, i lugn och ro skulle få veta mer om GL. Men rätt var det var, så trillade radiokillen ner idet enklaste av ”nu-sätter-jag-dit-honom!”-träsk. GL sa att han har hundra frågor som journalister borde studera innan de tycker något i Tomas Qvick-ärendet, och radiokillen bad honom nämna tre. GL sa att de ligger i datorn, och radiokillen högg till igen: Nämn TVÅ! – Jag har inte frågorna i huvudet, men de ligger i datorn, så om vi stänger av några minuter kan jag öppna den och ta fram dem, upprepade GL.

Som lyssnare ville jag gärna höra några av de där frågorna, men radiokillen tyckte nu att allt handlade om honom själv, så han envisades: Nämn EN fråga! GL svarade likadant igen, men blev avbruten av radiokillens insinuanta: Är det inte KONSTIGT att du inte kommer ihåg en enda av de där hundra frågorna?

Så vi som hörde på fick inte veta mer än att en tönt (i alla fall just då tönt) till intervjuare trodde att han klämt åt en f d makthavare. Hade det inte varit bättre att hejda bandet, låta GL gräva fram tre frågor, och SEDAN sett hur pass giltiga de verkade vara? Kunde inte detta rent av ha gjorts FÖRE intervjun, så att radiokillen hunnit granska dem och förbereda sig? Come to think of it – kanske gjorde han som han gjorde just för att han anade att han inte skulle kunna parera de där frågorna.

PÅ POESIMÄSSAN igår gick jag runt och bläddrade i lite böcker och häften. Jag har svårt att hitta lyrik som jag tycker är värd namnet. Det handlar inte om rim och reson, bra lyrik kan följa alla möjliga regler eller oregler, den kan handla om flyktingar eller ett getingstick eller disk, men den måste ha det där något som träffar en, och den måste ha något slags form. With the beat, against the beat. Kanske har jag inte letat tillräckligt, hur som helst hittar jag den inte.

Här tittade jag på en ung stolt (och lite blyg) manlig skald, som i alla fall höll sig till konkreta, vardagliga sinnesupplevelser. Så jag kunde säga att jag tyckte han var en sensuell poet. Men jag kommer inte ihåg en rad. Precis som med film, undrar jag om vi inte håller på att missa någon grundläggande kunskap och begåvning när det gäller lyrik. Musiken är borta, sammansmältningen av känsla, ord, form. Och vardagligt tilltal räcker oftast inte för att jag ska bli berörd. Ändå gläder det mig att det finns så många dikt-entusiaster i alla åldrar.

Jag tror mässan pågår idag också, så jag kilar in och tittar mer. Och sedan en solpromenad?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s