Söndag, söndag…

… och friden sänker sig, solen skiner och Supergrannen lyssnar på radio och musik på andra sidan väggen. Jag läser och har börjat rita hus igen, och tar tid på mig innan jag släntrar utomhus.

Ett mail väntar: Kerstin E har fått mitt komedimanus och redan läst det (flera gånger), och skrivit detaljerade åsikter som gör mig glad och nyfiken. Hon påpekar att hon sällan jobbat med just komedier undrar om jag blir ledsen för de avsnitt där hon inte håller med, men jag kastar mig över alltihop, hedrad och tacksam. Och svarar förstås på alla punkter, varav jag direkt började fundera över ett par.

Den hemliga skådespelaren sa först när han kom att han inte vill ändra någonting, men när han förstod att jag inte är gjord av glas var det en liten, liten grej han hade tänkt på – och så spelade han upp det, och det var så roligt att jag brast i skratt. Min inställning är att den bundna formen ger frihet, och där är vi överens, men folk får ju också snilleblixtar, och dem ska man inte missa. Så han gav mig något att tänka på (bland annat kom han med en kul replik som kanske borde vara med), och det ledde till att jag fick en klarare bild av slutsekunderna i den scenen som inte satts i detalj. Scenen kanske inte ändras exakt som han funderat över, men i och med att vi pratade om den fick jag tydligare idéer, och det får mig att känna att vi är på rätt spår. När man triggar varandra blir det en uppåtgående spiral. Jag vill gärna ha andras skaparkraft med i båten.

Man skulle kunna tro att stark positiv respons gör mig skärrad, men det är precis tvärt om. Jag blir kolugn och harmonisk, jag vet precis vad jag ska göra. Nu är jag intunad på film och skådespelare, vad båda behöver.

Och nu ska jag för femte dagen klättra upp på kullen och se hur lång tid det tar innan jag klarar alla trapporna utan stopp!

Trevlig braskväll på er!

Annonser

Idag.

Nu har MP förlorat två människor i terrordåd – dels i Kongo, och nu i terrorattacken på Drottninggatan. Säkerhetspolisen anser att risker för våld kommer i lika mån från vänster- och högerextremister (har vänsterextremister begått mord, vilket nazister har?), men i högre grad från islamiska terrorister.

Den hemliga skådespelaren kom hem till mig idag och fick använda ficklampan på toan, vilket han tog med upphöjt lugn.  Det var ett par givande och ofta rätt lekfulla timmar, men det hettade till i diskussionen också. Han tycker om manus, han vill vara med och skulle helst börja med en gång, men det tar ju ett tag. Men jag upptäckte en fördel med att närma mig de upptagna skådespelarna först, som jag gör nu: de är inte uppbundna så långt fram i tiden!

Mycket mer kan jag inte säga ännu, men det kommer . Så: Trevlig Valborg, pubkompisar!

 

Logistik, hm. /Uppdaterat.

Just när jag håller på med att prata med spännande människor om viktiga ting och launcha film och samla info om processer och planera och dessutom hintat här om min logistiska genialitet, bryter hela hemlogistiken ihop. Den gamla datorn som jag har måste laga och inte använt på flera år men som innehåller 9000 bilder, bland dem researchbilderna till aktuell film, och flera manus, vägrar nu att starta ens tillfälligt, så att jag kan föra över filer till andra datorn. Badrummet är fortfarande mörkt och i morse blev det plötsligt nästan stopp i toan, har aldrig hänt förr på trettio år. Just nu! Den funkar, fast låååångsamt, och det har inte blivit något skräckscenario av det slag som ni kanske tänker er, men risken finns, och varför?? Och vad ska jag säga till besökande filmstjärnor? Som dessutom måste ha med sig ficklampa in i badrummet? Jag kan just höra dem muttra att nu förstår de var jag fått idéerna till alla knäppigheter i min film ifrån.

Allt utom toan hade jag kunnat fixa för länge sedan, men det var roligare att skriva film, och jag gillar värmeljus när jag badar och alla bilderna till mina utställningar har jag ju. Undanflykter, undanflykter. Prokrastinering, var är din udd? Här!

Hinner inte skriva mer för ögonblicket, har lite att göra.
Hm. Tror jag börjar med en promenad i solen…

/Uppdaterat. Jodå, jag gick ut i solen – klättrade upp på Observatoriekullen och tittade på utsikten, och gick sedan hem  (gick ner en sväng på Vegagatan och tog en bild på huset där min mamma och jag bodde ett tag, nr 13) via Vasaparken – min nya favoritpromenad som ger nyttig motion medelst trappgående. Det är en BRANT istidsås, det där.

Till sist, till ljudet av min egen inre jämmer, ringde jag faktiskt värdbolagets felanmälningsnummer, och en timme senare kom en trevlig karl med en bråkig maskin och fixade toan, och dessutom rensade han tre avlopp (två av dem tycktes ha med toan att göra, för jag tror aldrig han rörde själva pjäsen)  av bara farten, och skruvade loss lysröret som fortfarande satt fast. Allt som behövs nu är nya lysrör, så är badrummet fit for stars! (Sort of. )

Eftersom Supergrannen har lite liknande problem hämtade jag honom för att han skulle bli inspirerad av glada killens närvaro att komma sig för att ringa själv (utan direkt uppdrag kunde rörkillen inte gå in dit), men han var lite för sömnig.

När rörmannen gått slog det mig att jag just besökts av Goda Vibbar, och jag sprang in till gamla datorn och slog på den – och nu kom jag in! Den gnisslade igång, och fortsatte gnissla eftersom dvd-grejen hakat upp sig, men inne var jag och kunde se den fullproppade hårddisken och iPhoto med sina 9255 bilder, närmare bestämt. Just researchfotona hittade jag inte under den begränsade tid datorn och jag hade intim kontakt, men jag fick över en stor fil med bilder till Peter (sonen).

Vad bekant det kändes att sitta där, och vad mycket det finns i den, mängder av spännande dokument och bilder och manus och uppslag, och den är så praktiskt inställbar för känslig nacke och jag tycker helt enkelt om den. Jag måste få den lagad och inkopplad till nätet igen! Någon som känner en hängiven Macreparatör som älskar sitt jobb? Jag TROR att det bara är en liten skruv som måste dras åt.

Till sist lade den av, och ville inte väckas igen. Men nu vet jag i alla fall att den fortfarande kan fungera.

 

 

Da people.

Sitter och tar kontakt med trevliga människor, vill samla ihop de skådespelare jag absolut allra helst vill ha till min stora glada komedi, samtidigt som jag pratar med producenter. För om det inte blir rätt personer i de viktigaste rollerna, är det inte så mycket idé att  spela in filmen. Alltså börjar jag helt bakvänt – det vanliga är att man söker producent först, skaffar pengar och castar sedan. Men jag skriver ju för skådespelare, jag vill skriva eldoradon för skådespelare!

Sitter vid fel dator just när någon jag precis mailat ber mig skicka manus bums (vad jag älskar snabba ryck), så jag får vidarebefordra det som finns i ett annat mail.

(Imorgon) På fredag träffar jag ena huvudpersonen. Vi har setts förr, men nu har han läst det här grundligt och tycker det är jätteroligt, och när spelar vi in?

När jag gjorde kortfilmen, funkade det inte att komma med ett litet manus. Det blev nej. Alltså satte jag igång med att göra en budget (i vilken ingick en helikopter), skaffa skådespelare och fotograf (som dessutom erbjöd sig att arbeta gratis, men jag skaffade pengar till dem till sist) och komma tillbaka med ett färdigt paket. Då fick jag genomföra projektet. Det måste bli något liknande den här gången.

Jag är säker på dem jag vill ha i de största rollerna, och där fick jag faktiskt ett råd  av någon jag castade för som hastigast en gång: ”Den och den skådespelaren kan passa fint, men när det är exakt rätt skådespelare, VET man.”  Kemi mellan skådespelare och manus, och förhoppningsvis regissör.

Det här är kul!

PS. Fick just veta att manuset kom fram.

 

 

 

Det ljusnar? Några bra artiklar…

….. som idag kommer från Dagens Nyheter.

Undervisning för nyanlända om hur samhället fungerar, särskilt när det gäller sex och samlevnad, och den insatta man som kan undervisa i det:

http://www.dn.se/insidan/vi-maste-vaga-prata-med-nyanlanda-om-hur-vi-lever/

Pris till en kvinna som vet hur man sakta men säkert kan vända fördomar och traditioner i mindre samhällen, för att öka jämställdhet för kvinnor och stoppa könsstympning:

http://www.dn.se/nyheter/sverige/utbildning-som-skyddar-flickor-fran-konsstympning-far-pris/

Och problemet med att den strukturella antirasismen inte syns så mycket som den borde:

http://www.dn.se/ledare/signerat/erik-helmerson-artikeln-om-sorgen-i-trollhattan-kan-vara-arets-viktigaste-text/

Pakistansk mat kurerar mycket.

Igår var det dystra känslor av doom och gloom här inte minst för att jag följde franska valvakan samtidigt som jag analyserade en bra film (bra sätt att lära sig mer), och att se suggestiva  Sameblod gjorde inte saken bättre (jo, ni ska fortfarande se den!)  Men när jag satt på Internationella biblioteket denna Världsbokdag, började det plötsligt lukta mat. God mat! Och så kom en man och bjöd in alla på pakistansk måltid.

Jag tittade in, förstås. Och blev bjuden på lamm- och nötköttskebab, någon god risrätt och youghurt med grönsaker – allt kryddat, fick vi veta, men faktiskt svagt med tanke på att svenska barn kanske skulle smaka. Det var otroligt gott. Och dessutom stötte jag på intressanta och spännande nya bekantskaper, som arrangören/en pakistansk språkforskare som i sitt eget barndomshem hade fem olika språk – vi fann verkligen varandra – och en cykelintresserad arkeolog med otroliga historier som han forskat fram om äventyrskvinnor under svunna tider, sådana som alltid funnits men som vi aldrig hört talas om.

Det blev spännande samtal, och jag lyssnade också med spetsade öron till en detaljerad beskrivning av hur man kokar ris i Pakistan, och gick därifrån med en bunke av risrätten, precis som flera andra. Den är ju direkt vanebildande! Och jag har kontaktat både språkforskaren – (Linköpings universitet) – och cykelfanatikern med samma researchfanatism som jag själv.

 

 

Thomas Mattsson, Expressens chefredaktör, tycker att Fria Tider ska få ha en monter på Bokmässan. Håller fortfarande inte med.

http://bloggar.expressen.se/thomasmattsson/2017/04/darfor-ar-det-ratt-att-slappa-in-hogerextrema-nya-tider-pa-bokmassan/

Läste just Mattssons artikel på nätet. Han förklarar att han vet hur Fria Tider är hopkopplade med andra högerextrema miljöer, och han vet – bland annat för att han själv utsatts – hur folk uppmanas att ställa sig utanför misshagliga opinionsbildares och reportrars hem, givetvis för att skrämma och tysta dem.

Ändå tycker han att Fria Tider ska få ha en monter på Bokmässan, i yttrandefrihetens namn, och för att man då kan bemöta dem där.

Två skäl som det är svårt att se som hållbara. Ingen har stoppat dessa huliganers yttrandefrihet, det är de som försöker stoppa andras. Bokmässan har ingen skyldighet att förse Fria Tider med en scen för deras verksamhet. Och hur ska ”bemötandet” gå till? Ska Fria Tiders representanter genom osmos och genom att gå runt på mässan absorbera en demokratisk miljö? Ska folk ska stå kring montern med plakat? Diskutera i montern? Negligera montern? Eftersom Fria Tider & kompani inte är demokrater, är chansen att de ska påverkas ytterst liten (är man förintelseförnekare lever man i en bubbla med tjocka väggar som man hela tiden förstärker själv)  och risken för bråk och provokationer överhängande – och bråk eller icke bråk, så får Fria Tider gratisreklam som går hem och ger dem cred hos likasinnade.

Stieg Larsson berättade för mig att han då och då blev uppringd av nazister som vrålade i luren. Hans metod var att prata med dem. Ibland fick han tydligen ner tonläget en bit, så att han faktiskt kunde prata med dem som folk. Han lyssnade och svarade. Det tycker jag var en bra sak att göra, och jag har gjort detsamma när jag konfronterats av antifeminister.

Men det var Stieg i hans egen telefon, hans personliga val. Han släppte inte in dem på Expo.  Och jag har mycket svårt att se att fruktbara samtal kommer ut av att FT’s monter finns på Bokmässan.