Igen. Blommor, poliser, Iggy, och vilka är terroristens motiv?

Borde ligga i sängen, men åkte gud hjälpte mig ut i stan igen. Kanske av  en oklar vilja att visa solidaritet genom att vara där offren var. Och grät hela vägen, skyddad av solglasögonen.

Gick till platsen där trucken stals, utanför restaurant Caliente på Adolf Fredriks kyrkogata. Två poliser stod i hörnet och fick rosor. Jag frågade den ena om det inte var fint att bli så älskad, att vi ju egentligen VILL älska polisen. Och han såg glad ut, och sa att de riktiga hjältarna var allmänheten som var så samlad och genast hjälpte till.

Gick från Calientes trottoarkant in på Holländargatan dit lastbilen kördes först, vidare till Kammakaregatan där den svängde av mot Drottninggatan. Just när jag gick där kom en exakt likadan lastbil dundrande förbi, en från Postnord, och den såg enorm ut på den smala gatan. Jag kan tänka mig skräcken att bara se en sådan gasa fram mellan husen, och det finns egentligen ingenstans att gömma sig, om man inte hittar en öppen butik.

På Drottninggatan såg man bromsspår, och en pappa som var där med sin mamma och sina två barn förklarade för dem att spåren kom sig av att terroristen inte fått upp handbromsen. Så han svängde in lastbilen på Wallingatan, och där lyckades han tydligen, för sedan körde han tillbaka till gatan där han stal bilen, mot körriktningen, vidare in på Drottninggatan, och körde på två personer. Ett betonglejon (de väger 280 kilo) hade ryckts upp ur gatan

Både den lilla familjen och jag stannade vid två stora blomsterhögar. Den unga sonen – kanske 10-12 år – sa till mig, med oväntad psykologisk skärpa om terroristen: ”Jag tror han hade tagit något. Och tappade kontrollen. Jag tror han VILLE tappa kontrollen.”

Det finns flera blomsterhögar, och folk har skrivit brev och lagt bland blommor och ljus. Om Stockholm, om hur fin en av de döda var. Det fanns svenska flaggor, en brittisk flagga, en text på arabiska. Folk har ritat teckningar och sätter upp hundratals postitlappar och skriver på plywoodväggarna vid Stadiumbutiken och vid Åhléns. Vid gamla PUB-huset finns en blomstergärd ägnad den dödade hunden Iggy med leksaksvovvar och hundgodis. ”Alla har lika värde”, står det på ett papper. En dam hade med sig en viten vit pudel som vägrade att lämna platsen. Hon trodde det berodde på hundgodiset och gav hunden en bit, men det hjälpte inte – hon fick (generad) släpa sin hund därifrån.

Framme vid Åhléns är nu blomsterhyllningarna enorma. Polisbilen där dignar också under alla blommor. En äldre dam frågade efter vägen till Iggys minnesplats, hon hade tulpaner med sig. På plywoodväggen, bland tusen signaturer, står det: EBBA, 11 år SAKNAD.

Det här skulle inte ha hänt. Men vi lärde oss något av det: Vi lärde oss att vanligt folk är beredda, samlade och modiga i en svår kris, att vi inte genast låter oss hetsas upp och börjar attackera människor för att få utlopp för våra känslor, att vi inte i första hand hänger oss åt hat. Flera skribenter är inne på samma linje som Hakelius, att vi är svåra att besegra just därför att vi inte har ett hårt regelstyrt samhälle, och en skriver att terrorister inte kan fatta att vi inte vill spela den roll de tilldelar oss – dvs att gripas av hat och hämndlust och anfalla muslimer, varpå ett ”kulturkrig” mellan Väst och Islam vore ett faktum, ett krig som Islam givetvis väntas vinna. (Jag minns en islamist i Egypten som skröt: Snart ska alla kvinnor i väst bära hijab!”) Jag skulle vilja säga att det sekulära samhället räddar oss. Inte att så få tror på Gud, det är inte det jag menar, utan att samhället som sådant är sekulärt. Vi tvingas inte in i en religiös norm, så vi måste inte tränga ut andra. Som vi vet, finns det tyvärr undantag från den känslan.

När detta skrivs har IS inte erkänt denna terrorist, som i likhet med många andra terrorister inte verkar särskilt religiös. Och hans motiv är dunkla. Vad man kan se, är han kanske en man utan hopp. Han får inte asyl, och han kan möjligen inte åka hem. Nu kanske han har fått sin hämnd och dessutom löst ett problem på ett panikartat sätt. Han har skaffat sig en tillhörighet, både som terrorist och som fängelseintern. Detta är förstås helt lösa spekulationer som kan vara uppåt väggarna fel, men det är svårt att inte göra dem.

Att IS ev inte vill ha honom, kan bero på att Sverige är en sorts ”neutral mark” där inaktiva terrorister kan bo. Man kackar inte i eget bo. De föraktar oss givetvis, men de får i stort sett vara i fred här.

Jag ber om ursäkt för att jag inte länkat till och namngett de skribenter jag nämnt, men jag har inte riktigt ork. Det är ingen fara – jag är van vid de här inflammationerna, och det hjälper utmärkt med värme. Varm choklad, ylletröjor, osv. Inte promenader i blåst, förstås, men det fixar sig nog.

Och så önskar jag alla som heter Ulf grattis på namnsdagen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s