Bra svar. /Uppdaterat: Filmen Sameblod.

Busch Thor har lagt ut en bild, tillsammans med en lätt sarkastisk kommentar, på sin lilla pojke när han la sig ner på asfalten för att visa vad han inte ville. Gunilla Brodeij på Expressen gick i taket över att barnet lämnades ut på detta sätt, varpå hon fick ilskna reaktioner från bl a krönikören Wollin, som missförstod alltsammans och försäkrade att ”vi ÄLSKAR den där lilla asfaltsslickaren”, och att det hela var ett angrepp på ”en hårt arbetande mor”.

GB har skrivit ett bra svar:

http://www.expressen.se/kultur/vems-ratt-ar-viktigast-barnets-eller-busch-thors/

Jag håller fullständigt med henne, ord för ord, och även jag reagerade på att den lilla pojken som börjar gråta när han hör opera filmades och blev en ”viral succé”.  Jag vägrar att klicka på den filmsnutten – det är illa nog att jag kan se hans tårar på bild.

Lugn baby i famnen, bullbakande, OK. Krama litet syskon eller titta på en katt, OK. Men där går gränsen. Och så fort barnet kan prata kan man fråga: Ska vi lägga ut en bild av dig som tomte på instagram? Vilken bild tycker du, i så fall?

Respektera barnen. Jag tror inte någon vuxen vill att deras barn ska lägga ut bilder på dem (föräldrarna) när de skriker som argast, gråter över en missad tenta eller hånglar.

/Uppdaterat. 

Kommer just från den hyllade filmen Sameblod och är ganska tagen. Ni vet vad den handlar om: Den samiska flickan Eller-Marja utsätts (under trettiotalet, gissar jag)  för en fördomsfull internatskola och en fruktansvärd rasbiologisk undersökning, utförd av totalt empatilösa personer som behandlar henne som lägre stående. (”Ta av kläderna nu. Stå där. Och så armarna bakom huvudet”. Vilket genomförs med våld medan den förödmjukade Elle-Marja, som inte har en aning om varför detta händer, håller tillbaka tårarna och svenska pojkar skrattar åt henne utanför fönstren.)  Man får inte undgå något av skammen att tittas på av de bofasta, få glåpord efter sig, hutas åt för sitt språk, betraktas som ett exotiskt djur av lärare och antropologer.

Elle-Marjas reaktion blir att ta sig från Lappland till varje pris. Hon kallar sin syster lappjävel, hoppar på ett tåg, stjäl kläder och söker upp en svensk pojke hon träffat tillfälligtvis. Till sist skaffar hon sig pengar för en utbildning genom att sälja sina renar till mamman för ett silverbälte. Hon sviker alla, eller drivs att svika alla – inklusive sitt eget ursprung.

Men filmen börjar med att hon är gammal och ska upp till renlandet med son och barnbarn för att begrava sin syster. Man blir rörd till tårar redan under de första minuterna. Hon vill inte dit, hon vill inte förstå samiska, och hon vill inte med på renskillning.

Det är en film alla bör se, och den är vacker. Det handlar lika mycket om en viljestark individ som om kollisionen mellan samer och den svenska rastänkandet. Det finns nästan ingen dialog, och huvudrollen (starkt spelad i båda åldrarna) är filmen igenom stum och sluten, man kan se glöden i ögonen men inga tårar.  Alls. Och det behövs inte för att man ska förstå. Och slutscenen, där hon som åldring klättrar upp på fjället och står mot himlen,  stark och fortfarande envis men äntligen tillbaka för att möta det förgångna i nutidens renviste, är fantastisk.

Men bristen på värme och ord, tillsammans med ett musikspår som är som en svart flod,   gör också filmen på något sätt stum. Vi kommer aldrig flickan, eller den gamla kvinnan, in på livet. Vad som händer mellan det att hon säljer renarna som tonåring och till nuet får man inte se. Inte studier, yrke (lärare), äktenskap, barn. Har hon verkligen aldrig haft en nära kontakt efter att hon lämnade sin syster? Med anad men utan visad värme någonstans, utan några egentliga samtal och möten och ögonblick, blir det en resa till ett stumt inre, en inre värld av frusen skada och frusen skam, en parallell mörk värld  till den man kommer ut till från bion. Det är ett medvetet val, men det har ett pris.

Men – se den! Den är fantastisk, och lika egensinnig som sin huvudroll. Den får en urstark trea av fem möjliga. Jag är MYCKET tacksam för den här filmen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s