Pakistansk mat kurerar mycket.

Igår var det dystra känslor av doom och gloom här inte minst för att jag följde franska valvakan samtidigt som jag analyserade en bra film (bra sätt att lära sig mer), och att se suggestiva  Sameblod gjorde inte saken bättre (jo, ni ska fortfarande se den!)  Men när jag satt på Internationella biblioteket denna Världsbokdag, började det plötsligt lukta mat. God mat! Och så kom en man och bjöd in alla på pakistansk måltid.

Jag tittade in, förstås. Och blev bjuden på lamm- och nötköttskebab, någon god risrätt och youghurt med grönsaker – allt kryddat, fick vi veta, men faktiskt svagt med tanke på att svenska barn kanske skulle smaka. Det var otroligt gott. Och dessutom stötte jag på intressanta och spännande nya bekantskaper, som arrangören/en pakistansk språkforskare som i sitt eget barndomshem hade fem olika språk – vi fann verkligen varandra – och en cykelintresserad arkeolog med otroliga historier som han forskat fram om äventyrskvinnor under svunna tider, sådana som alltid funnits men som vi aldrig hört talas om.

Det blev spännande samtal, och jag lyssnade också med spetsade öron till en detaljerad beskrivning av hur man kokar ris i Pakistan, och gick därifrån med en bunke av risrätten, precis som flera andra. Den är ju direkt vanebildande! Och jag har kontaktat både språkforskaren – (Linköpings universitet) – och cykelfanatikern med samma researchfanatism som jag själv.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s