What a difference a morning makes.

Ja – det blev en skillnad. Igen. Jag kan inte gå in så djupt på det, men så blev det.

En överenskommelse bröts, ett absurt påstående som borde ha skrattats bort (av mig) dök upp. Men så här är det: Man kommer in i ett flöde, man öppnar portarna till hjärtat och hjärnan, man vill skapa och serva och dona, och idéerna och värmen är där.

Sedan bryts flödet. Det blir tyst inom en. Inga idéer vågar sig fram. Man blir oerhört ledsen. Man kämpar för att komma tillbaka, och det lyckas. Det här är en liten brasa i en papperskorg, vi släcker den tillsammans! Och så – det händer igen.  Och någonting hårdnar, tillfälligt, och man är – eftersom portarna är vidöppna – känslig, och man vill inte ha maktkamper, och man undrar hur många gånger till det skulle kunna hända. Och så hänvisas man till en telefonsvarare, och måste säga att det här fungerar inte.  Och där står jag nu. Och det känns väldigt tomt, det gör banne mig ont. Det här är inte alls vad jag vill. Jag fortsätter förstås med oförminskad energi och planering, projektet är något som ligger mig så varmt om hjärtat.

Men vad finns runtomkring då? På tisdag ska jag träffa en polis, det gäller research för ev fortsättning för Margareta Davidsson. Det ska bli intressant. Jag ska skriva en artikel också, om filmdialog. Jag har kanske tid att äntligen hälsa på Jane, 90.

Och Mats har konstjour, skriver han. Vad betyder det? undrar jag. Jo, att ledsna konstnärer kan få prata ut, svarar han. Välkommen!

Och så säger han att jag är en sådan som stärks av motstånd. Du är en seglare, och seglare söker vinden, säger han. Jag vet inte. Jag hoppas han har rätt.

Och några länkar: En Expressen-skribent tycker att miljömål som MP faktiskt nått inte kommit fram tillräckligt tydligt:

http://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/mps-miljopolitik-ar-battre-an-sitt-rykte/

Och Montelius retar sig på Brad Pitts narcissism, att göra sig en hacka på sin tragedi och sitt supande, i samarbete med ett klädföretag och en tidning som också håvar in lite extrastålar på kuppen:

Länken tycks inte funka, men rubriken är: Brad Pitt som Persbrandt, fast tråkig.

Här är narcissismartikeln:

http://www.gq.com/story/brad-pitt-gq-style-cover-story

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s