The story continues..

Idag skulle man kunna skalda i Stockholm: Ur led är tiden vriden, vintern (ska ju vara) förliden! Men vi är ännu i den!  

För vädret är fullständigt vansinnigt här den 9 maj. MAJ!  Man vaknar till sol, sedan flyter små snöflingor förbi fönstren från en mulen himmel, sedan åker man till gamla polishuset (byggt 1911) i solsken, varpå det haglar när man kommer ut igen – sedan kommer man hem till Birkastan i sol och ens egen gata doftar regn från den smultna snön, och så går man ut igen och haglet yr över Odenplan!

Någon tycks i alla fall trivas. Min gamla iMac, som bokstavligen har en skruv lös, har nu vaknat till två dagar i rad. Den låter som ett tröskverk, men felet är förmodligen litet, och den låter mig snällt hämta ut locationbilderna för komedin. Uppmuntrad tar jag kontakt med ComHem (som stängde ner bredbandet trots att det var betalt och trots löften per telefon, och som jag inte trånat efter att prata med sedan dess, skyldiga mig pengar som de är) och  träffar en glad ung kvinnoröst som lovar att försöka fixa saker och ting. Hope lives eternally. Klarar hon det, blir jag så glad.

Och vad gjorde jag i Polishuset? Jo, jag träffade två stiliga äldre poliser, Kjell och Lars, som berättade för mig om polisens omorganisation. Lustigt nog hittade jag igår ett tidningsklipp från AB 1997 där det klagades över DEN omorganisationen som gjordes några år tidigare – folk vet inte var ansvaret ligger! Ingenting funkar! Folk kommer att sluta! K&L log och sa att den artikeln kanske kunde tryckas om idag.

Vi satt i ett stort konferensrum med en numera stängd port, över vars ingång det står att den är till för ”Detektiver”.  Lars hade tryckt ut pedagogiska papper över den nya organisationen, och vi diskuterade vad den skulle betyda rent konkret för min utredare Margareta Davidsson och hennes chef Ahlberg (som jag i någon mån kalkerade på numera tyvärr bortgångna Bo Wide, vilket förstås absolut inte betyder att han skulle ha handlat som Ahlberg i alla lägen).

Den skulle t ex kunna innebära att han, efter trettio års tjänst, fått söka om sitt jobb från noll i konkurrens med nyutexaminerade tjugofem-trettioåringar från universitetet, varvid hans erfarenhet inte vägt tungt. Han kan ha blivit hennes kollega i stället för hennes överordnade, och den balansgången i arbetet kräver en hel del vuxenhet.   Den nya, yngre chefen kan ha kommit från en annan del av landet, och hur blir det då om Margareta fortfarande diskret vill söka råd hos Ahlberg – som för övrigt kanske hamnat någon annanstans? Bäddat för slitningar. Och tacksamt för mig, eftersom mina böcker bygger just på vad som händer mellan människor, mer än på själva intrigen – även om den förstås måste hålla hela vägen och vara intressant i sig.

Det var en trevlig stund på Polishuset, och jag kommer förstås att ringa ett antal gånger och fråga mer.

Och så fortsätter jag att söka upp möjliga samarbetspartners för filmen. Och grunnar på om jag ska göra en kortfilm nu. Mats vill gärna göra film med mig. Jag är lite osäker, helst vill jag kasta mig in i den här med hull och hår, och de idéer som hela tiden kommer upp nu gäller mycket regi och hur scenerna ska se ut rent konkret på duken (i paddan, på TV:n), var jag ställer kameran.

 

 

 

 

Annonser

2 reaktioner till “The story continues..”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s