Et tu, Bryn.

Läs med försiktighet, så att ni inte blir smittade.

Folk har börjat gå runt och snyta sig igen, och igår kväll var det min tur. Inom loppet av ett par timmar kände jag hur basiluskerna, eller om det var virusar, invadera övre luftvägarna centimeter för centimeter. Halsen värkte, tänderna började värka, bihålorna började värka, och det var bara att slänga in handduken och gå till sängs med toarulle och snytpapperpåse inom räckhåll. (Som påse i dylika fall rekommenderas Icas blompåsar – lagom låga och vida papperskassar. )

Snuvan lät vänta på sig. Jag kände som sagt hur illbattingarna spred sig, men förstås nådde de snytstadiet efter hand. Ni vet hur det är: man drar sig för att svälja alls och när man vänder sig i sängen, måste man se till att få med sig toarullen. Pappersnäsdukar? Pah! De tar slut i ett nafs.

Jag tycker man blir sjuk mer sällan och frisk fortare i den här åldern. Immunförsvaret är som ett stall gamla erfarna hästar, som står och sover och snarkar lutade mot varann. Så händer det något, och de ruskar på sig och galopperar ut i terrängen – och där tar min liknelse slut, för vad gör egentligen hästar för att mota fiender? Platt intet, de flyr! (OK, de kanske sparkas för att försvara föl?)  Jag borde ha dragit till med en flock vakthundar, men  jag blev alldeles hooked på bilden av de sussande hästarna.

Jag mår med andra ord pyton och kommer att vara borta ett par dagar. Just nu sitter jag på biblioteket och mår pyton. Supergrannen är hemma, men jag ville inte störa honom med att be att få kolla min mail.

Nu ska jag skicka ett par sådana, och sedan dra mig hemåt och ladda upp med grapefrukt och mat, och hoppas att basivirusarna gör halt någonstans vid bronkerna. Tänk att jag var så pigg på Polishuset igår, och nu ser jag ut som ett utskitet äppelmos! (Uttrycket är KG:sk folklore.) Jag har feber, tror jag, och så in i helsike ont.

Må väl!

Annonser

3 reaktioner till “Et tu, Bryn.”

  1. Aj då — krya på dig!

    (Äh, det här blir väl mest ett utslag av magiskt tänkande till hälsning, eftersom du kanske inte får se den förrän du redan är bättre …)

    Jag tror det ligger någonting i hästmetaforen, eller i varje fall tanken bakom, för när jag var omkring tjugo kunde jag vara däckad en vecka av en helt vanlig bonnförkylning, men sådant händer inte längre. Nu varar de i två-tre dagar. Jag är inte ens sjuk en hel vecka av influensa.

    (Peppar peppar, peppar!)

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s