Jag undrar också – vilken guldkant?

Här en intressant krönika som jag håller med:

https://tidningensyre.se/2017/nummer-158/en-guldkant-varden-2/

Tvärtemot vad politikerna i Peters motartikel säger, försöker man spara in även på den adekvata vården. Och då tänker jag dels på Försäkringskassans jakt på sjuka, dels just nu på att nyblivna mödrar skickas hem efter sex timmar, eller en dag. Det är på tok för tidigt, eftersom amningen inte kommit igång, vissa sjukdomar och missbildningar som baby kan tänkas ha inte hunnit upptäckas. Dessutom är mamman nyförlöst med ett gigantiskt inre sår som lätt kan infekteras, med svåra följder.

På min tid låg man inne en vecka. I mitt fall blev den  två veckor, eftersom jag fick barnsängsfeber. Rummet för sex kvinnor där jag var tömdes snabbt på övriga mödrar, och där låg jag ensam med frossa och hög feber, fullproppad med sulfa och penicillin.

Det tog ett par dagar innan denna feber, som var en klar dödsdom före antibiotikan, visade sig.  Hur hade det gått om jag skickats hem? Barnsängsfeber var i våra ögon en utrotad nästan medeltida farsot, det fanns inte på kartan att jag kunde få den, så hade jag hunnit under behandling i tid? Eller hade barnen fått växa upp utan mamma med en ledsen pappa?

Jag minns att det enda jag tänkte på (18 år gammal) var: Jag får bara inte dö! Jag har två små barn, de behöver mig! Jag FÅR inte dö!

Barnen kom in för amning, de måste också ha varit fullproppade med antibiotika. En gång försökte jag gå tillbaka till spädbarnssalen med min ena lilla baby i famnen – alla rusade till och tog honom från mig, rädda att jag skulle falla (över 40 graders feber) eller smitta någon. För de ljög för mig, man gjorde det på den tiden. Ibland tog jag mig till en telefon som hängde i entrén och ringde min man. Det var en ensam, ensam tid.

Mödrarna måste få stanna ett antal dagar i lugn och ro. Dessutom måste man se till att et finns tillräckligt många BB, att man tar med i beräkningen att mödrar med de starkaste smärtor man kan ha och i en risksituation, för egen del och för babyns del, ska kunna föda i en bil, är fullständigt absurt.

Till sist – vi behöver guldkanter. I vården, i åldringsvården, på det hem där min mor bodde sina sista år där jag fick kämpa för hennes liv, och där jag har svurit att jag aldrig ska sätta min fot mer. Vi behöver ett avstressat land på många plan. Det skulle löna sig i livskvalitet, och det skulle löna sig i reda pengar.

HÄR en helt annan sorts artikel av PBS:

https://tidningensyre.se/2017/nummer-128/det-har-med-slips/

Kan bara hålla med. Skapar helt i lössittande saker med en kofta runt magen. Men diskuterade igår möjliga inköp av nya snyggkläder med Supergrannen, som visade mig sin Hugo Boss (mycket välskräddad.)

Finnes en kompromiss? Imponerande kläder som ändå fungerar som träningsbrallor, för stor tröja och kofta kring magen?

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s