Möbler, Trump, partiledardebatt – fragment av lite av varje.

Här är det kognitiva testet  som Trump, enligt läkarens utsago, begärde för att tysta dem som oroar sig för att han kanske har tidiga tecken på demens. Lite svårt att testa sig själv, men man kan pröva. Det är väldigt grundläggande, inte som ett Mensa-test. När jag själv tycker att jag har bomull i skallen ritar jag en klocka (en gammaldags urtavla) och säger åt mig själv att ”ställa” den på t ex tio över två. Min mor klarade faktiskt inte uppgiften på sin ålders sena höst. Ändå märktes vid den tidpunkten ingenting annars av demens.

I natt var jag uppe och sköljde upp dukar och släpade möbler. Jag stod helt enkelt inte ut med tanken att vakna upp till röran i vardagsrummet, och dessutom ville jag passa på att fixa så att möbleringen passar hur jag faktiskt lever. Halv tre släpade jag alltså muttrande en hurts till köket, där det funkar bättre med frukost- och sudokuplats. (I morse släpade jag muttrande tillbaka den, för den behövs för skrivaren att stå på, och skivan i köket fick istället ben under sig på ena sidan.)

Hur som haver, när jag klivit upp kunde jag alltså stå och laga frukost – som i mitt fall är en hel middag – och sedan äta vid köksfönstret och samtidigt lösa ett sudoku och lyssna på partiledardebatten i P1, eftersom ena högtalaren nu (igen) står på en pall i dörröppningen mellan kök och vardagsrum.

Det är bra att avnjuta partiledardebatt just på radio, eftersom man inte störs av t ex nya moderatledarens oerhört irriterande, självgoda flin. Det blir alltså mer rättvist. Om man bortser från Lööfs skärande röst, som jag knappt klarade eftersom jag vaknade med dunkande huvudvärk.

Men radiomediet hjälpte inte upp Ulf Kristerssons aktier i min lya. När Isabella Lövin (MP) mycket lugnt och tydligt pekade på att moderaterna säger nej till i princip allt som kan förbättra miljön (hon räknade upp en hel rad förslag) och vill beröva Naturvårdsverket på en stor del av anslaget, i stil med hur Donald Trump förstör den amerikanska motsvarigheten EPA (Evironment Protection Agency), svarade han inte på en enda av de direkta frågorna, han enbart raljerade, och var vad jag kunde höra ytterst nära att kalla henne lilla gumman, eller något liknande. När V-ledaren Sjöstedt tog katastrofen Karolinska sjukhuset som exempel på hur världen blir om man följer det moderata receptet på hur världen bör styras, svarade UK att han ville prata om andra saker under debatten som låg väljarna om hjärtat, inte om ”ett husbygge i Solna”. Man måste vara där medborgarna är. Han låtsades inte begripa vad JS menade med att ta upp just detta ”husbygge”. Alltså inte ett ord den totala finansiella och vårdmässiga skandalen i konsultkulturens spår, den berörde han bara med frasen att man ju nu rättar till det där. Han lät riktigt sårad över att Sjöstedt inte erkände hur himla bra det var, och tyckte dessutom det var oförsynt att vara så spydig. Glömd var hans egen spydighet mot Lövin. Bortslösade miljarder och människoliv som gått till spillo, sakens kärna, tycktes inte intressera honom.

UK, som han visat sig hittills, verkar vara en renodlad player. En spelare utan ideologi, men med tävlarsinne.

Det finns massor att säga om backlashen mot #metoo i media, om Göran Greiders längtan efter tänkande konservativa, om varningarna för hoten mot demokratiska principer överallt, jag skulle kunna sitta här hela dagen, men tyvärr finns inte tillräckligt mycket tid.

 

 

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s