Jättemås, Chambers, samt konstigheter. Och en bra artikel om god journalistik som demokratins ryggrad.

Lade ut lite bröd med nyttiga korn på fönsterblecket och hoppades att den troligen enda talgoxe eller blåmes som finns kvar i stan skulle komma. (När jag flyttade in kom det FLOCKAR!) Men inte kom det någon liten fågel. Det kom en pterodaktyl! Eller OK, en väldigt stor mås. Men den såg ut som en jättelik urtidsfågel när den flaxade mot köksfönstret.

Den underbara, underbara engelska komediennen Emma Chambers har gått bort. Ingen kunde spela hjärtevarm och lätt dum som hon. Vi såg henne i en till exempel i TV-serien Ett herrans liv med Dawn French, där hon var helt genial i rollen som den kvinnliga prästens hjälpreda. Så fort hon kom in i rutan blev man glad. Hon är en av dem man aldrig glömmer.

Nu är det till sist lite vinter i Stockholm. Lagom kallt, ett mjukt snötäcke, och solen tittar fram lite då och då. Mysigt. Passar så bra ihop med mina glassar och solglasögon också!

Igår hade jag en match med ett USB-minne (här kallat minne #2), som efter att ha vistats en stund i TV-skärmen (har aldrig sett foton där förr, kul) tycktes krascha datorn när det kom dit. Ikonen dök inte upp på skrivbordet, det gick plötsligt inte att öppna papperskorgen, vissa foton som bara varit i närheten av USB-ikonen tidigare förvandlades plötsligt till rosa mappar med små blommor på, och man kunde inte stänga av datorn.

Det är ingen idé att försöka förstå. Jag ryckte sladden ur datorn och började om med mitt vanliga USB-minne (ettan). Och allt var normalt igen. De rosa mapparna försvann, ikonen syntes. Lade in en kort filmsnutt från min vanliga stillkamera på ettan, och pluggade modigt in den i TV:n. Jo, filmen gick att se (men inte höra). Höll mina andliga tummar och petade in minnet i datorn igen. Inga problem!

Med andra ord: Minne #1, mitt vanliga, är ett gott, snällt minne, medan minne #2 är ont, illasinnat och troligen härstammande från underjorden.

Fler konstigheter: jag har ju berättat om vår lilla poltergeist på Surbrunnsgatan 4 i sönernas barndom, den som kastade en gaffel i diskbänken (som var av marmor) just när vi lagt oss. Mitt i djup sorg och elände har jag tänkt på den där ibland och undrat om Uffe med sin humor kanske skulle slänga en gaffel i diskbänken bara för att säga hej? (Nej, jag tror inte på sånt, men tankar vandrar som de gör.)

En gaffel? För någon vecka sedan vaknade jag av att något stort och tungt föll omkull ute i hallen med dunder och brak, det lät som en trappstege som rasade eller som om någon kastade en barockstol. Jag blev inte rädd, men skuttade förstås upp för att se vad det var – lite, lite hoppfull (man är inte mer än människa).

Det var en oöppnad tapetrulle, färgglatt allmogemönster, som blivit kvar från timmerhuset i Vallentuna (övre hallen). Den hade stått på hatthyllan lutad mot väggen – alla har väl tapetrullar på hatthyllan? – och nu hade den plötsligt trillat ner på golvet och rivit med sig en galge i fallet.

Det har aldrig hänt förr, men nu hände det. Fast jag har svårt att läsa in något budskap.

Sist men inte minst: Washington Posts chefred Marty Baron har en artikel om journalistikens betydelse som sanningssägare och demokratins ryggrad   i DN idag, ursprungligen ett tal. Den är på svenska, lång men välskriven och oerhört viktig, med många exempel och citat.

En mycket, mycket stor del av Amerikas befolkning – och framför allt den republikanska delen – tror på allvar att all kritisk och granskande journalistik är lögn. Klyftan mellan demokratiska och republikanska väljare är enorm. Det är en mycket, mycket riskabel situation. Och den beror inte bara på skilda politiska åsikter, utan också på att människor inte längre har en gemensam bas för seriös nyhets- och faktaredovisning och, på grund av beroendet av snuttifierande sociala medier, inte klarar av att läsa och tolka normala tidningsartiklar. Och president Trump, som många gånger faktiskt uttalat att hans presidentskap är en show som ska vinna tittare, underblåser detta. Steg för steg monterar han ner det som de amerikanska grundlagsfäderna införde som skydd för fri press och yttrandefrihet i stort – nu vill han också kunna straffa misshagliga journalister via lag, eller stänga ner deras tidningar och sajter.

Jag har märkt det själv. Intelligenta unga människor har oerhört svårt att ta sig genom en tidningsartikel som en fjortonåring klarade tidigare, och deras ordförråd minskar oroväckande snabbt. Om man varken kan koncentrera sig eller förstår alla ord, blir det inte precis lockande att läsa och lyssna på etablerade, nyanserade medier. De vet inte ens vilka som finns, och vilken deras historia och inriktning är.

Det här är skolans uppgift, i ett land där barn kommer från så vitt skilda miljöer som idag. Det är bara det att jag undrar vad en nyutexaminerad lärare idag själv kan?

 

 

 

 

Annonser

2 reaktioner till “Jättemås, Chambers, samt konstigheter. Och en bra artikel om god journalistik som demokratins ryggrad.”

  1. Åjo! Visst kan tapetrullar på hatthyllan besluta sig för olika saker här i världen. Det är jag säker på. Och visst har det blivit färre småfåglar i vår värld. Det är inte bara i storstan. Men, så har ju mesar (till vilka talgoxen hör) en viss förmåga att uppträda i s.k. meståg. De drar runt tillsammans och letar mat. Tåget kanske har gått för dig. 😉

    Men tapetrullar är inte det enda som lever egna liv. Det har jag varit med om ibland.

    Gilla

    1. Undrar vad som rör på sig härnäst, efter tapetrullen? 😉

      Men allvarligt talat – det har skett en chockerande minskning av fåglar under de decennier jag bott här. Enorma flockar kom hela tiden, tjugo småfåglar åt gången kunde landa på fönsterblecken och sparka varann på smalbenen för att komma åt fågelmaten. Nu kommer bokstavligen INGEN. T o m de tålmodiga koltrastarna tycks ha gett upp. Och så försvann ju nästan alla humlor i början av sommaren… Det här är inte alls bra. Och praktiskt taget inga änder får ungar vid Karlberg längre.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s