Att testfilma på Stadsbiblioteket.

Igår testade jag en filmkamera på Stadsbiblioteket. Det var alltså inte inspelning, bara testning, men det var enormt kul, enormt lärorikt, och roligt att vara med Mats några timmar. Han ställde gentlemannamässigt upp som testare, trots att han var lite krasslig.

Vi körde en del av novellfilmsmanuset. Jag hade rekat nya pendeltågsstationen vid Centralen dagen innan, eftersom jag har en vag idé om att arkitektur på något sätt ska spela roll i bakgrunden, men det är en så förfärlig plats att jag inte vill filma en meter där. För stort, för högt i tak, för långa rulltrappor. Människorna blev som myror som skulle transporteras genom en fabrik, det var som i trettiotalsfilmen Metropolis. Hela stämningen var tyst och dyster. Enda trevligheten var en liten pocketshop, som såg ut som en liten rosa färgfläck i fabriken.

Så det blev Stadsbiblioteket vid Sveavägen, där jag redan utsett ett par spelplatser, och de fungerade bra och ingen hade något att invända. Och jag kan fortfarande hålla en handkamera stilla under en monolog  (hade inte med mig stativ), och bildsinnet har inte ändrats alls, tvärtom har det blivit bättre. Jag kunde inte låta bli att låta Mats gå tvärs över hela Rotundangolvet i stora salen medan jag hade honom i trekvartsbild och backade – utan fjädring, utan att någon höll i mig – och lät honom passera och följde honom in i ett mycket mindre rum. Bortsett från att det förstås hade blivit en mjukare tagning med rätt utrustning, funkade även det finfint.

Jag trivs med kameran, att hålla i den och kunna komma på lösningar direkt. Det är som att skriva med datorn, fast i bild, vilket kanske inte är så konstigt eftersom både bild och ord jobbar tillsammans i mitt huvud när jag skriver. Eftersom Mats var krasslig fick vi göra på lite andra sätt, vilket bara var bra. Jag såg hur ljuset fungerade, hur scenerierna fungerade, hur olika avstånd mellan kameran och Mats samspelade med repliker och stämningslägen. Underbart! Jag gillar att se en hel miljö, och jag gillar att komma nära.

Magnus på CamRent är är den hjälpsamma enablern (ett ord här använt i positivt syfte), och jag kunde också ringa honom när jag vid ett tillfälle inte hittade rätt knapp på kameran. Den är inte något som ett proffs använder – inte bara har de bra mycket bättre kameror, de öser också på med ljus och har genomtänkt ljussättning – men i princip skulle jag kunna spela in en långfilm med den (om temat passar formatet), om jag planerade det ordentligt och såg till att ljudet var perfekt.

För övrigt är det snöigt, vilket muntrar upp alla. Jag ser hur stockholmarna vant  kollar med fötterna hur halt det är på olika gator och trottoarer, eftersom det sandas snålt, och blåsten på Drottninggatan igår (CamRent ligger på Vattugatan i närheten) var var iskall, kölden där kändes som minus 20, fast det var minus tolv. Men mjukt snötäcke är mysigt, och det var roligt att se gamla gula avskavda, små snöplogar som tycks ha varit med sedan 1967 skramla fram genom stan.

Kör inte bil, och drick varm choklad! (Och nu ser jag hur solen nästan bryter fram genom de tunna molnen).

 

 

 

 

Annonser

Publicerat av

annikabryn

Annika Bryn Kriminalförfattare i Stockholm. Även litteratur-, film- och teatervetare och frilansjournalist. Tre böcker: Den sjätte natten, Brottsplats Rosenbad och Morden i Buttle. Den här bloggen handlar om vardagsliv i skrivarlyan, böcker, film – och så blir det en del humor och en del vassa samhällskommentarer om demokrati och miljö (från orubbligt demokratiska och humanistiska utgångspunkter). Kontakt: annikabryn@hotmail.com

4 reaktioner till “Att testfilma på Stadsbiblioteket.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s