Att prata om honom. /PS

Igår kväll gick jag ner i butiken för att köpa en banan, få en kaffe och hänga ett tag med Akan när han jobbade – hade inte bråttom hem till filmböckerna. (Jag gör det lite då och då, för vi har alltid något att prata om, och dessutom är det kul att titta på alla som droppar in, huvudsakligen sugna på tobak och godis – många i feststämning – fredagskväll!) Akan hittade ett sista ex av tidningen där minnesordet över Ulf är med, så nu har jag tre ex, ett till vart och ett av barnbarnen, om det kniper. Jag tror de behöver få läsa allt som finns skrivet om honom, och höra mycket om honom, framöver.

Akan bad att få läsa minnestexten. Sedan började jag berätta en rolig grej om Uffe som barn för honom, och det slog mig att det var länge sedan jag kunnat göra det, och det kändes fint att göra det nu. Nu finns det en till som vet lite om Uffe. Faktum är att han kände igen Ulf på den lilla bilden så fort vi kom till rätt sida.

Jag vill ju gärna veta mer om hur tjugofyraåringar ser världen, och till exempel film, så Akan tog telefonen och klickade fram en av sina älsklingsfilmer, en actionhistoria med många effekter och humor. ”Man ska inte se på film i en liten telefon!” sa jag. ”Men tänk dig att sitta i ett märkt rum och se film i den där!” protesterade Akan entusiastiskt.

Så där stod jag och kollade film, och jag måste medge att bilden var extremt skarp på den lilla skärmen, och fick en ny infallsvinkel till filmdialogartikeln – det blir mindre dialog i den typen av filmer, för vem vill lägga dialog på en fantastiskt koreograferad scen med explosioner och flygande bilar, pennor och kaffemuggar i slow motion och praktiskt taget 3D? Här gäller allt form!

Nyss sände jag Akan en länk till ett blogginlägg här, kallat ”Småkillar och genusattityder”. (Sök gärna om ni inte sett det! Det finns några meteorer med där också. Bloggen vill inte riktigt länka idag.) I det inlägget finns en bild av Uffe och Peter (Uffe t v) som nästan sjuåringar, och det visar hur smarta som räkor de var redan då, och hur snabbt de genomskådade mig när jag gjorde ett eget litet test med dem om könsrollsattityder. De var seriösa och skojade till det, och drev lite med mig, samtidigt!

Annars är det så där minus 5, tror jag, men tulpanstjälkar har redan börjat titta upp i de rostiga postmoderna lådorna på gården. Här har isen försvunnit från de flesta trottoarerna, men på Valhallavägen – dvs ute i orten – var det fortfarande frusen tundra när jag traskade bort mot Filmhuset.

/PS. (Ute i orten igen) Akan är inte den enda mysiga personen i butiken att prata med, måste jag framhålla! Där finns också Kristina, Maria, Basel, Faris och Emanuel, basen på bygget. Det är ovanligt trevligt gäng där nere nu, och jag har sett en antal passera under årens lopp.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s