Tillbaka till ylletröjan.

Efter ett kallsvettig natt i ett rum som ska ha hållit 25 grader, fick jag tillbaka hostan i morse. Inte kul. Så det var bara att hoppa i varma kläder igen. Man ser ut och känner sig som en tönt, men nöden har ingen lag. Frysa är det värsta man kan göra i det här läget. Så det är skönt att gå ut och stå mot en het, obeblåst södervägg och lapa i sig solvärme. Och äta glass.

Nu har det lugnat sig, även om bronkerna värker, och nätet är tillbaka, och jag börjar känna mig lite bättre till mods. Och inte febrig. (Vad ÄR det här? Legionärssjukan på repeat…?) Men jag kan inte försöka träffa min familj eller filma på åtminstone en vecka till.

Om jag inte redan skrivit det – vi testkörde på duk de provfilmer jag tagit i Rotundan på Stadsbiblioteket, och de visade att det är för ljust här uppe, så programmet den 5 september får ske nere i mysiga programhörnan på bottenplanet, innanför kaféet. Och om någon vill låna den, så finns alltså Den sjätte natten i bokform i Deckarhörnan innanför Rotundan igen, och har just kommit tillbaka efter en utlåning. De två efterföljarna, Brottsplats Rosenbad och Morden i Buttle, häckar uppe på Galleri 2. Balkongen som går runt hela Rotundan.

Uffe och Peter fick förstås alla tre böckerna när de kom (liksom de gav mig sina), men Uffes finns förstås hos Anneli, så jag måste ge en ny omgång till Caroline, som är mamma till barnbarnet Alma. Det orsakar ett litet problem: Jag vill inte att en snart elvaåring ska läsa hemska kriminalböcker, särskilt inte den tredje! Hennes åttaåriga bror (snart nio) läser böcker, men jag har en känsla av att han lyckligtvis inte hittat mina än i bokhyllorna. De har stått där så länge att de nog bara ser ut som en del av inredningen för honom. (Om de alls står framme, förstås.) Ungar, om ni läser det här – vänta med att läsa Farmors böcker! De är lite otäcka!

Jag måste shoppa skor. Det enda fyndet jag gjort i på evigheter i shoppingväg – ju min sämsta gren – är att upptäcka att Ica fortfarande har kvar halstabletten Emser. Andra butiker skrattar och säger att det märket finns inte längre. Men jo! (Om nu bara vaniljpralinen kunde återuppstå också.)

För övrigt lusläser jag dagstidningar, glad för intervjuer med Lena Andersson som återgett småkakan dess rätta plats i folkhemmet i sin bok Sveas son, och för beskrivningen av kulturprofilens källarscen Forum i Malena Rydells och Sam Sundbergs långa artikel i SvD 29 april, ”Så var Forum”. På tal om saker och ting har nu Horace E på sätt och vis släppt Kulturprofilen genom satt säga att han ju inte alls försvarade sexövergrepp och inte alls menade Arnaults sexliv när han öste lov och pris över honom – vilket väl ser lite märkligt ut, när han explicit nämnde mannens ”vivörliv” och ”uppvaktning av kvinnor”, vilket ”inte alltid är impopulärt”.

Jag kan hålla med dämpande röster som manar att vi inte ska löpa amok i vår indignation mot Akademien, men det har väl få egentligen gjort?

Ser med skepsis och lite sorg  fram emot fortsättningen.

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

2 reaktioner till “Tillbaka till ylletröjan.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s