Ett år.

Ett år idag sedan Uffe dog, och för första gången gick jag till graven. Jag har bara inte klarat det tidigare, trots att jag sett den för mig många gånger, och nu på senaste tiden har jag tänkt på honom oavbrutet. Det var nervöst och jag grät förstås först – vad skulle hända, skulle jag bryta ihop? – men det gick. Inget har läkt, men det är som om det bultande hjärtat stabiliseras med en byggnadsställning. Kan inte beskriva det på annat sätt.

Varmt som tusan, solen gassar, och det tar så där tio minuter med buss, längre bort är inte kyrkogården. Där ligger Uffe, hans pappa och farfar och farmor och en rad andra. Jag stod och tittade, oväntat lugn. Det var lite som ett avslut. Skön frid. Gräs. Trädens kronor vajade, envisa vita fjärilar susade omkring, blommor prunkade vid alla gravar.

Min hårddisk räckte inte för att fixa blommor, och jag ville inte lägga tre vissnande rosor på graven och kom inte på något annat. Men när jag spankulerade bortåt hittade jag en liten verkstad med vattenbehållare, planteringsspade och annat nyttigt, och projektsonens projektmamma vaknade till liv: Jag skulle plantera blommor!

Inga blommor på Karolinska sjukhuset. OK, tillbaka till stan i hettan. Tar en paus. Sedan:  Inga blommor någonstans! Hittade till sist några fina på bortesta Ica. Bara vita och rosa, och Uffe gillade inte rosa för egen del! OK, han får en vit, och KG och Mimmi (min svärmor) rosa.

Tillbaka till begravningsplatsen med mina blommor i famnen, som tre små barn. Fann till min glädje barnbarnet Alma och hennes mamma där. Vi tog lite bilder, Alma fick lite egentid med sin pappa, och jag planterade blommorna som hon tyckte de skulle vara efter att de två åkt iväg mot en lång segeltur i skärgården.

Och jag hade fått veta att Ulf är begravd i kista, inte kremerad. Det blev lite annorlunda.

Men ändå. Det fungerade. En mycket, mycket svettig A for hem igen och tog en dusch. Och nu måste jag ju tillbaka för att vattna då och då.

Skickade bilder till Peter och Caroline.

 

 

Annonser

Publicerat av

annikabryn

Annika Bryn Kriminalförfattare i Stockholm. Även litteratur-, film- och teatervetare och frilansjournalist. Tre böcker: Den sjätte natten, Brottsplats Rosenbad och Morden i Buttle. Den här bloggen handlar om vardagsliv i skrivarlyan, böcker, film – och så blir det en del humor och en del vassa samhällskommentarer om demokrati och miljö (från orubbligt demokratiska och humanistiska utgångspunkter). Kontakt: annikabryn@hotmail.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s