Politik – och efter Stiegfilmen.

Varför är folk så förvånade av Annie Lööfs öppning för en S+C (hon själv) +MP+t ex L-regering? Det ser ju ut att vara den enda vägen ur regeringsbildar-röran vad jag kan se – och många andra, om man kikar i media. Det förvånande är väl snarare att hon säger det så snabbt.

Det var väntat att Kristersson skulle bli först ut med att försöka bilda regering. Skulle inte förvåna mig om han sa till talmannen, om något alls: ”Kör mig först, så är vi av med det”. För han har inte en chans – om inte SD plötsligt ändrar fot och lovar stödja alliansen i vått och torrt, vid varje beslut, utan något i gengäld. Inte så troligt. Händer det, måste de nästan ha pratat ihop sig om i alla fall något som SD vill ha.

Talmannen fattar sina egna beslut, och i mina ögon ser det här ut att vara en kall och riktig bedömning av läget. Bäst att låta M köra in i kaklet först.

Andreas Norlén (förste talmannen) är proffsig. En intervjuare i P1 i morse försökte ställa fåniga  vad-tror-du, hur-tänker du  och hur-känns-det-frågor, till en person som ska vara strikt neutral och absolut inte spekulera. Det vore direkt tjänstefel. Talmannen duckade skickligt. Ofta handlar intervjuer mer om att se hur de intervjuade klarar avbrott, indignerade tonfall och dumma frågor, än att få fram fakta.

Så nu får vi se.

Efter Stiegfilmen i fredags kände jag mig inte helt i balans och ville inte alls gå hem. Sitta ensam och dyster framför ett glas vin, var mer min melodi just då. Men att sitta ensam och dyster med ett glas vin funkar inte vid ett solobord utan kräver en bardisk, är min fasta tro (jag som kanske sett bardiskar så där tio gånger i livet och aldrig som i amerikanska filmer, där man sitter elegant och vacker med en liten drink och HAN kommer fram bara så där och säger något klyftigt. Jag klarar knappt drinken.).

Så jag drog till Wasahof och trängde mig in mellan två män som inte var där tillsammans. Den till höger log vänligt men drog ganska snart, han ville käka sin supé i fred vid en annan del av bardisken, medan den till vänster förklarade sig svårt förkyld och osocial, varpå vi pratade ivrigt rätt länge. Det visade sig att han var operasångare, (tack för sällskapet, Staffan!) och jag fick veta en massa saker om absolut gehör och ryska bokstäver som är svåra att sjunga. So much for ensam och dyster, men vinet stämde i alla fall. Sophie bakom disken var där och trevnaden steg markant – alla bakom disken är förresten trevliga.

Nu fick jag veta att Wasahof kör mycket med musik, och på lördagskvällen skulle det bli opera (tre arior av en mezzosopran) som Staffan ordnade med. Det där med musik har de haft i åratal, utan att jag märkt något. (Måste ta mig ut från under stenen.) Så jag dök upp även på lördagskvällen i akt och mening att lyssna lite grann och sedan gå hem. Känner ju ingen. Men den här gången mötte jag en trevlig (musik- och filmintresserad) byggnadsingenjör vid namn Mikael som handlar med IT-hållfasthetsprovlösningsmodeller (tror jag man kan uttrycka saken) för stora och jättestora byggnader. Så det blev ännu mer trevligt prat. Den arma mannen som ville äta korv i fred dagen innan häckade lite längre bort, jag hade tagit hans barstol, och han vågade sig inte fram för att hämta sin jacka innan jag gick därifrån.

Så tack vare Stieg har jag nu haft två trevliga pratkvällar med kul karlar. (Och nu är det jag som av någon anledning är rätt rejält förkyld…)

Nästa gång jag går till Wasahof hoppas jag ha Evy med mig!

(Och här kan man kika närmare på programmet för opera-lördagar på Wasahof.)

Annonser

Publicerat av

annikabryn

Annika Bryn Kriminalförfattare i Stockholm. Även litteratur-, film- och teatervetare och frilansjournalist. Tre böcker: Den sjätte natten, Brottsplats Rosenbad och Morden i Buttle. Den här bloggen handlar om vardagsliv i skrivarlyan, böcker, film – och så blir det en del humor och en del vassa samhällskommentarer om demokrati och miljö (från orubbligt demokratiska och humanistiska utgångspunkter). Kontakt: annikabryn@hotmail.com

4 reaktioner till “Politik – och efter Stiegfilmen.”

  1. Tack själv för en trevlig kväll. Jag hoppas att jag inte gav dig min förkylning – det har varit en seg en! Jag måste säga att jag lärde mig en del av dig också, och nu har jag beställt en av dina böcker på Bokus.

    Gilla

    1. Ja, det var trevligt – och roligt att höra Emelie Thoor kvällen efter. Tänkte att pianisten behövde en bladvändare – har aldrig sett någon langa iväg en notsida med sådan schwung och precision under mer explosiva sekvenser!

      Kul att du vill kika på en av mina böcker. Antar att det är ”Den sjätte natten” i ljudformat – hoppas den blir till belåtenhet!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s